Sub40 före 40, del 9

Då var det torsdag och dags för intervallpass med gruppen. Det var en liten grupp idag på två personer. Mattias och jag samt 3 ledare. Det är lyx i kubik!
Kvällens pass skulle köras i Hagaparken och var väldigt kryptiskt. Inte en solklar information om vad som väntade. Men som tur var förklarade Malin allt på vägen dit.
Det märktes redan på uppvärmningen att Mattias var på g. Farten var det inget fel på. Clarence och jag kämpade på bakom och försökte surfa på hans framfart.

Väl framme vid Studentbacken blev det en kort löpskolning och ett par stegringslopp. Kerstin anslöt och kvällen till ära fíck jag två ledare som skulle hålla reda på mig. Nu hade jag inte en sportkeps att komma undan. Härligt!
Vi skulle köra fem varv med fyra intervaller i varje varv. Det vill säga kvällen gav 20 glada och jobbiga intervaller.

Ett varv såg ut som så här: Hela studentbacken upp (cirka 300 meter), jogg ner halva och sen brassa ner resten för allt vad tygeln höll för. En liten vila på 45 sekunder innan första fyrhundringsintervallen gick av stapeln. Väl framme vid slutet så vilade vi 60 sekunder innan vi sprang en likadan fyrhundring tillbaka och vilade ytterligare 60 sekunder.
Detta gjordes alltså fem gånger. Jag var hyfsat jämn. Går att fila på. Backe upp gick mellan 70 och 74 sekunder (har aldrig sprungit denna backe så här fort), backe ner på 30 eller 31 sekunder. Fyrhundring (lätt utför) gick mellan 1:26 och 1:30 och när fyrhundringen gick lätt uppför mellan 1:30 och 1:33.

Efter ett par intervaller kom jag på att jag körde bäst då Clarence låg nära på min vänstra sida ungefär ett halvt steg framför. Då fick jag jaga honom och jag kunde koncentrera mig på det istället på hur långt det var kvar av intervallen. Kerstin placerade sig snett bakom på höger sida så jag kände mig lite jagad. Det var perfekt och jag kände mig framburen. Samtidigt blev det lite tävlingslikt då det kan vara lite trångt.

Jag gillar sådana här pass när det är uppdelat i små delmängder och det går att fokusera och koncentrera sig på en intervall i taget. Mentalt betyder det mycket för mig och detta ska jag ta med mig på de pass som inte är så avgränsade. Exempelvis nästa vecka då jag ska springa tempo i 30 minuter.

När allt var över hade jag en liten känsla av illamående och det är inte så dumt. Då vet jag att jag gjort allt jag kunnat och tagit i allt jag haft just den kvällen. Förra torsdagen kände jag mig inte fullt så tillfredsställd efter och hade en knagande fråga inom mig "hade jag kunnat köra snabbare?" Men igår så gick det inte. Jag hade gett allt!

Hade ett litet, kort men mycket värdefullt snack med Kerstin efter. Hon sa att allt sitter i huvudet på mig. Att jag måste våga och inse att jag kan springa på mer även på de längre intervallerna. Att jag har farten i mig. Så nu har både Lisa och Kerstin sagt så. Jag ska verkligen prova nästa vecka. Någon som vill hänga på?

Det är en jobbig träning jag gör just nu och det sliter på kroppen men för första gången på mycket, mycket länge vågar jag vila mellan träningarna och jag känenr mig pterhämtad ordetligt mellan passen.

Det här var jag igår