onsdag 30 december 2009

Det finns lite fart i kroppen trots allt

Efter att ha värmt upp ute i en massa minusgrader och helt underbart vackra träd var det dags att springa på lite band.

Planen var som sagt 3-1-2-1 kilometer i tröskelfart och 90 sekunder vila mellan.

Det gick bra. Första 3 kilometrarna kördes i 4:11-fart och det kändes inte helt urjobbigt så till den nästkommande intervallen skruvade jag upp till 4:08 och behöll på den tredje. På den fjärde och sista intervallen var jag stursk och krämade på i 4:04-fart.

Joggade ner i 5 kilometer innan jag klev av bandet. Vid sidan av mig tränade Fredrik Uhrbom och han körde en aning snabbare än jag. Typ 19,4 km/h (vet inte riktigt vad det motsvarar för pace).

Efter passet så undrade jag om jag inte sprungit snabbt nog men efter att ha suttit ner en timme eller så upptäckte jag att mina ben var trötta och stela. Då hade de presterat bra, mina ben.

4 kommentarer:

  1. Inspirerande inlägg! 19,4 km/h...holy shit! Flög han? :)

    SvaraRadera
  2. Håller med Petra, inspirerande inlägg! Intressant pass men varför just 3-1-2-1?
    19,4 km/tim motsvarar 3,05 min/km.

    SvaraRadera
  3. Petra: Ja, i stort sett. Han har rejäla kliv den gode mannen.:-)

    SvaraRadera
  4. hempa10: Åh tack med paceinfon. Jag är lite dålig på att räkna. 3:05 är väldigt snabbt i min värld.

    Jag är inte helt säker på varför just 3-1-2-1 men för en månad sedan körde vi ett liknande. Då 3-2-3-1 och hade längre vila mellan. Syftet med passet är att få snabbuthållighet och att orka hålla tempo på de kritiska km i ett millopp. Att orka hålla relativ hög fart under längre tid. Gårdagens pass gissar jag var anpassat till underlaget ute (men jag körde ju inne på band och skulle kanske ha kört lite längre intervaller. Men det vet jag inte säkert). Hoppas att du fick något slags svar.

    SvaraRadera