söndag 13 december 2009

En liten delsummering

Hur känns det så här nästan tre månader efter start av projektet?

Den korta versionen: Det känns bra.

Den lite längre konstaterar att det har varit upp och ner men absolut mest upp. Det är svårt att ha tråkigt med det träningsupplägg som varit.

Fyra stycken schemalagda löpträningar i veckan och ett par dagar där jag lagt in styrka och yoga om lust och ork funnits har mitt program sett ut. Det har gett en veckodos på mellan 7 och 10 timmar och cirka 60 kilometer löpning. För mig har upplägget var bra. Inför varje kvalitetspass har kroppen varit pigg och hungrig att träna. Under de senaste veckorna känner jag också att återhämtningen efter de tyngre passen varit bättre. Jag känner mig inte lika sliten.

Det har varit kämpigt för mig att få till tröskelträningarna och det är min akilleshäl. Jag har grymmesvårt att mentalt orka hålla ut länge i lite högre fart. Det går bättre när jag kör i grupp men även då får jag kämpa. Dock känner jag att det har gått bättre och bättre.

Om jag skulle lagt upp träningen själv hade dessa pass, som jag som mest behöver, försvunnit och jag skulle aldrig blivit bättre. Nu har jag inte haft något val, det har varit den typen av träning på schemat. Och då genomför jag dessa. Punkt. Det har varit lite gråt och tandagnisslan men med bra uppbackning av coacherna kunde jag till slut se ljuset.

Jag har under perioden kunnat ha högre fart på distanspassen utan att känna mig sliten eller ha slitit för hårt. Och det har varit min livlina när jag undrat om det går framåt eller inte.

Variationen på träningen gör att det aldrig blir tråkigt eller att det går slentrian, utan huvudet och kroppen får hela tiden nya saker att jobba med, fast de har samma syfte.

En period kände jag att jag inte visste om jag blivit bättre men ett bra samtal med en av coacherna gjorde mig gladare och säkrare på att det blivit en lite snabbare Ellinor av träningen. Och ytterligare kvitto fick jag på Bore Cup. Det gjorde mig än mer sugen att kämpa och strida för drömmålet.

Det är bra bit kvar men det känns inte hopplöst.


6 kommentarer:

  1. Kul att det går så bra och att du känner att satsningen och utformningen på den är rätt. Det ser riktigt bra ut!

    SvaraRadera
  2. Men testloppet på 400m skulle även jag klara av. Tror jag. Och 60km har jag tränat denna veckan, minus 300m. Men där slutar alla likheter. Förvänatar mig se en vältränad rygg på Bore Cup 2, i alla fall ett lite tag innan ryggen försvinner i fjärran!

    SvaraRadera
  3. Jim: Jo, jag hoppas att inspirationen håller i sig så jag orkar ända in. :-)

    SvaraRadera
  4. Leif: Vi får se hur det utvecklar sig. Kanske blir så nervös att det blir WO och jag sätter mig och äter brunch direkt :-)

    SvaraRadera
  5. Äta brunch direkt kan vara en idé, tror Erik nappar på den :-) Men hur förklarar du det efteråt för Lisa och Malin?

    SvaraRadera
  6. Leif: Nja det kan ju bli en klurigare nöt att knäcka...bara ingen skvallrar så :-)

    SvaraRadera