Detta skulle alltså ske genom att köra 45 minuter fartlek där fartdelarna skulle ligga på 2 till 5 minuter och ansträngningen motsvara tempolöpning. Joggvilan mellan skulle motsvara halva fartdelen. Det vill säga sprang jag fort i 3 minuter joggade jag i 1,5.
Min spejare Maria hade varit ute och sladdat runt i Haga som uppvärmning innan sina intervaller och hon rapporterade om mycket tråkigt före. Då blev det som Maria föreslog. Jag körde enbart på ansträngning och skulle inte titta alls på hur farten var. På min Garmin visade jag tiden samt pulsen. Det var guld. Hade jag sett tempot hade jag blivit frustrerad och ledsen.
Istället gillade jag läget. Jag försökte följa Coachens råd om att "flyta ovanpå modden". Det var i och för sig mycket lättare sagt än gjort men med en hyfsad teknik så kom jag faktiskt lite mer upp ur snön.
Men det var inte direkt en dans på rosor och en promenad i parken. Det slet massor på benen och jag var glad över att det bara skulle vara tempolöpning och inte trösklar. Det var svårt att få upp pulsen så att den var i paritet med hur jobbigt det kändes i benen.
När jag kört ett par intervaller skrek mina vader om nåd. De ville inte längre vara med så jag gav dem en minut stretch vid Koppartälten. Efter det gick det bättre men hela underbenen inklusive fötterna var rejält slitna. Det stramade även lite i fästena på baksidan och hamstring var tunga. Men jag får se passet som härdande och muskelbyggande.
Lyckades jag med mitt uppdrag? Höll jag fokus ordentligt? Ja, i det stora hela så gjorde jag det. Jag visualiserade 39:XX framför mig när jag ville kliva av och börja gå. Det gjorde susen. Och det är facinerande att kroppen kan fortsätta även om den är trött och då i ungefär samma intensitet. Mycket sitter i huvudet.
Efter passet unnade jag mig en extra lång stretch a la yoga framför en amerikansk polisserie av något slag. Det var lagom ansträngande.
Kände också då jag sprang igår att det är väldigt slitigt för benen. Känns som om skaderisken ökar markant. Bra för pannbenet dock :-)
SvaraRaderaJim: Jag tror att det kan behövas mer återhämtning och mer stretch efter moddpass. Vaderna är ju inte pigga och glada precis efter en sådan övning. Ikväll kommer det bli löpband för min del för att inte utmana ödet.
SvaraRaderaJag gjorde samma sak när jag körde 1000-ingar i tisdags. Skippade att kolla tempo och gick helt på känsla och såg till att hålla mig på fötterna.
SvaraRaderaJag kör också med "visualisera"-metoden. Säger till mig själv att om jag ska springa Swiss Alpine så kan inget jag gör nu vara för jobbigt. Det funkar faktiskt, har tagit mig upp för många backar med det i tankarna.
Carina: Det enda rätta just nu att köra på ansträngning. Swiss alpin är en rejäl munsbit att sätta i sig. Härligt!
SvaraRadera