söndag 7 februari 2010

Ett penibelt distanspass

Dagens pass skulle köras i kuperad terräng så jag styrde kosan till Lill-Jansskogen och KTH-spåret som är bra backigt och det är inga skidspår preparerade.

Det gick bra, jag höll ett ok tempo. Dock lite för taggad för att vara ett distanspass men vädret var vackert och mycket folk ute.

Visserligen är jag positiv till att folk är ute och rör på sig men varför är det jag som löpare som måste flytta på mig? Petra skrev för ett par dagar sedan ett liknade inlägg.

Jag har inte reflekterat så mycket på det men det beror nog mest på att jag springer på tider då gångtrafikanter inte är ute i lika stor utsträckning. Men de senaste dagarna har jag sprungit när det varit ljust och det slår aldrig fel. Har jag fått möte av två personer på en stig som kan hysa två människor i bredd så är det ändå jag som måste ge vika (men min armbåge är vass)och ge mig ut i djupsnön. Varför?

Sen idag på motionsslingan gick det 13 på dussinet av hundägare. Och det var inte många av de hundarna som var kopplade.

När jag hade fått 3 hundar som nästan trasslat i sig i mina ben och ett par som jagat mig en bit fick jag nog när en hund sprang emot mig och började hoppa upp. Jag sa (tack gode gud att det inte var aggressivt eller elakt, bara flåsigt) till hundägarna att "man måste ha hunden kopplad!" -Åh, hej P, hej B! Det var brorsans svärföräldrar som var den hoppande hundens ägare.

Lite lätt rödfärgad på kinderna sprang jag vidare men jag hoppas att budskapet gick fram.

I övrigt gick det helt okej. Inget tuff tuff tåg idag men det känns bra på de få fläckar av barmark. Då är jag nästan en liten Boeing


16 kommentarer:

  1. Brukar också råka ut för många lösspringande hundar, speciellt när man springer i motionsspår. Som tur är de flesta snälla.

    SvaraRadera
  2. Du är inte ensam, folk som inte flyttar sig när man springer eller för den delen lösa hundar som jagar en inte roligt. Hoppas det blir bättre när vintern är över så man kan köra i skogen med förhoppning att vara ensam :=)

    /Gax-Staffan

    SvaraRadera
  3. Odda: Ja det är tur att de är snälla. Jag är mest nervös att antingen snubbla på dem och skada mig. Eller trampa på dem och skada jyckarna.

    SvaraRadera
  4. Gax-Staffan:I skogen kan ingen höra dig gråta ;-)
    Skogen är verkligen mysigt att springa i...eller fjällen

    SvaraRadera
  5. Idag var det verkligen extremt mycket folk (och hundar!) i farten; vet faktiskt inte hur många gånger jag flåsade fram "ursäkta" när jag skulle förbi massorna idag.

    Du kommer att gå fram som en gasell när det blir bar mark överallt ju!

    SvaraRadera
  6. Visselpipa kanske man ska ha med sig på fingret, dvs en domarpipa?

    SvaraRadera
  7. Sofie RW: Det var alldeles för fint väder för löpning :-) Jag hoppas att formen håller i sig över våren.

    SvaraRadera
  8. Jonas: En liten svart pipa att tuta i. Kanske skulle köra med sådan där hundpipa istället som fåraherdar har.

    SvaraRadera
  9. Blir galen på folk som inte kan hålla sina "snälla" hundar kopplade. Och att man ständigt måste hoppa ut i snödrivan för att folk vägrar flytta på sig är VÄLDIGT irriterande!

    SvaraRadera
  10. Petra: Jag tror inte vi kan få dem att göra bot och bättring. Vi får förlägga träningen på orörd mark

    SvaraRadera
  11. Hundar, hästar, ormar, kossor, rådjur, tjurar, rävar och människor ungefär lika läskliga/otrevliga att möta - men de gör i alla fall löpturen lite mer intressant :)

    SvaraRadera
  12. Marie är mitt namn: vad mycket roligt du ser på dina rundor. Nästan lite avis. :-)

    SvaraRadera
  13. Petra: Den står i planeringen!!! :-)

    SvaraRadera
  14. Fasen vilket bra tips med visselpipan!!

    TAGET.

    (folk kommer hoppa undan och jag bli ökänd över bygden)

    SvaraRadera
  15. Katarina M-I: Du kan väl testa och meddela om det är något att ta efter :-) Och springa i en svart/vit randig domartröja.

    SvaraRadera