torsdag 29 april 2010

Såg stjärnor

och sen senare på kvällen blixtar och dunder. Inte så konstigt att huvudet har varit lite tungt på eftermiddagen. Men nu handlar denna blogg inte om mina huvudtillstånd utan om träningen mot Sub40, så tillbaka till den.

Denna kväll hade vi en ny medlem i gruppen, Gunnar. Kul med nytt fräscht tillskott. Vi hade även en gästlöpare med. En kille som ska springa Stockholm Marathon. Detta kom han på när det var 50 dagar kvar till start. Läs mer om Jonas och hans träning här.

Jag hade tittat på fel vecka och var helt övertygad om att vi skulle springa bana på Stadion men som tur var för min mentala bit kom jag på min fadäs på väg till träningen. Så vi värmde upp med nosen mot Haga i stället.

Kvällens pass var liknade ett vi hade för ett tag sedan. Varje intervallpar startades med en backintervall (300 m), vila en stund, sen full fart ner igen.

Efter 60 sekunder vila var det dags för första intervallparet, som var ungefär 400 meter. Sprang som en gnu för att få upp pulsen och det gick väldigt bra. Synd bara att jag ska bli så trött. Vilade 60 sekunder och sprang tillbaka till backfoten. Hade Henrik i hasorna men han hade släppt lite. Hans släpp gjorde att jag kände mig starkare och lyckades hålla kroppen uppe och få ett bättre steg. i mitt fall gör det att det går snabbare till lägre energiåtgång. Mer löpekonomi helt enkelt.

Sen var det bara upp och ner för backen igen. Jag är stolt över att backintervallerna gick jämt och fint. Lite segare nedför men det berodde på var någonstans jag slog av på takten (helt enligt instruktion av Coach Lisa).

Nästa interallpar var på 500 meter. Lite längre, lite jobbigare men jag försökte att hitta flytet. Dock tappade jag lite på mitten av första intervallen så Henrik kom nästan ikapp. Jag bestämde mig för att skärpa till mig och inte släppa in Henrik för mycket. Lyckades helt ok.

Backe upp och backe ner. Nu var det tungt och jobbigt men det kändes ganska bra eftersom det var sista backen vi körde för dagen. Inför sista intervallparet på 600 meter väntade jag på Henrik som inte var så långt efter mig nu. Bättre att ha draghjälp och få 5 sekunder längre vila.

Vi körde den näst sista tillsammans och kämpade på bra. Jag kände mig trött nu och det märktes att dagens sämre matintag inte gagnar träningen direkt. Pulsen var och snurrade runt 95% av max och det har nog aldrig hänt att jag befunnit mig där förut.

Med stjärnor snurrandes runt skallen och blodsmak i munnen var det inte mycket studs i tjejen. Men nöjd var hon.

2 kommentarer:

  1. Grymt jobbat! Låter roligt! :)

    Jag skulle nog behöva nån som drar mig och pressar mig lite till på mina intervallpass.. Men samtidigt blir jag så stressad och "anti" när jag springer med folk som är snabbare. Jag blir liksom sur för att jag inte är bäst och springer nästan saktare ist, haha :) Fast om det är nån som är jättemycket bättre (och gärna en kille för det känns inte lika hårt :) brukar jag iofs bli peppad, så jag får välja en sån då :)

    SvaraRadera
  2. Andréa: jag förstår känslan. Är de mkt snabbare så är det i alla fall omöjligt redan från start att kunna hänga med.
    Men jag tycker att vi ska försöka få ihop ett pass tillsammans när du är uppe.

    SvaraRadera