Hur ska jag hantera pressen?

I ett tidigare inlägg berättade jag att jag blivit tillfrågad att vara med på 10-mila. Det fattades en person för att få ihop ett lag. Jag är egentligen ingen orienterare men ger mig ut i skogen med karta och kompass till husbehov.

Mitt svar var att självklart ställer jag upp och springer så att det blir två fulla lag. Jag såg framför mig att jag fick en liten sträcka i andralaget, som utfyllnad liksom.

Igår var det uttagning av lagen. Där hade de placerat mig i första laget. Redan det gjorde att min hals snörptes åt av nervositet. Dock blev det en så kallad rak sträcka. Jag "behöver" inte orientera utan bara hänga på någon pålitlig person som kan orientera.

Resten av kvällen kände jag mig glad, spänd, förväntansfull, pressad, nervös och alla andra känslor du kan förknippa med en laguttagning du inte trott skulle ske.

Jag hoppas att jag kan göra laget rättvisa och att jag inte trampat någon på tårna genom att utan meriter knö in mig i första laget. Det skulle vara himla tråkigt om jag petat någon.

Igår fick jag ett peppmail från en klubbkompis som gav mig värdefulla råd hur jag ska hantera detta ute på banan:
"Jag har sprungit långa natten utan att titta på kartan första timmen. Fokus på löpning, grovriktning och blicken långt fram i klungan för att så fort som möjligt se om klungan delar sig och då kunna fatta beslut om vilken väg man ska ta."

Jag hoppas att det ska räcka för att inte göra bort mig helt. Håll en tumme på lördag är ni snälla.