Tanken var att vi skulle köra på Stadion men där byter de ut banorna. Det ska väl vara topptrimmat när DN-galan körs. Diamantklass på tillställningen nu.
Men Coach Malin visade oss sina gamla tassemarker och sina intervallrundor hon sprang när det var mer elitsatsning på schemat.
Så vi fick ihop de planerade intervallerna ändå. Två serier på vardera 1200-1000-800-600 meter där vilan var 90, 60, 60 sekunder med 2 minuter seriepaus.
Det ser inte så jobbigt ut men den längsta intervallen innehöll backen upp mot vattentornet och tusingen var "den gamla vanliga" runt Klappjakten med en hårnålskurva och uppför direkt efter. De visste var de tog. 800-meters intervallen gick på Klappjakten och sen på elljusspåret innan den vek av hemåt via skogsstig. Och den korta var fram och tillbaka på Klappis.
Efter en lite för kort uppvärmning så satte vi av på den första. Min vana trogen gick den lite för fort. I runda slängar 8-10 sekunder för snabbt. Det skulle straffa sig sen. Uppför så rinner killarna iväg från mig men jag knaprar in utför och på platten. Jag misstänker att jag är för baktung. För det kan ju inte vara att jag behöver träna mer på backlöpning och att bli starkare (ska läsas med massor av ironi).
Tusingen är inget att skriva om. Blev påhejad av ett TSM-gäng och hejarrop är alltid välkommet samt stärker. Gunnar och jag samkörde en del. Han hade lite försprång ibland och bland körde vi axel mot axel. Bit vis var jag faktiskt om honom. Men han gick inte för fullt. Gunnar ska köra Göteborgsvarvet på lördag.
På 800-hundringen började jag bli riktigt trött. Men det var bara att bita ihop, hitta flytet i löpningen och jobba med tekniken. Fokusera på andra saker än tröttheten. För börjar jag tänka på att jag är trött är det kört. Då kan jag lika gärna lägga mig bland blåbärsriset och tryna.
Vilan gick alldeles för fort men som Malin sa. "Tänk på att du har riktigt lång vila efter nästa". Bit ihop och kör! 600 meter är ju jättekort och det var välkänd mark att springa på. Visserligen en skarp kurva men alldeles platt och fint.
Under de två minutrarna av serievila gick jag och dog en stund och meddelade att nu blev det verkligen en intervall i taget. Något annat fick inte finnas i mitt huvud. Riktigt trött. Och när jag är trött kan jag bli lite stingslig. Och det fick tyvärr de tre TSM-grupperna känna på. Eller egentligen inte alla utan den grupp som körde backe uppför vattentornsbacken. Allt var egentligen mitt fel som valde fel sida om gruppen men lite krockar blev det på vägen upp och rytmen förlorades. Men det är bra att träna på sådant med. Det kan ju bli trångt även på tävling.
Så förlåt, du man i blå långärmad tröja, som jag flyttade lite på.
Jag tappade rejält på den långa intervallen jämfört med den första men pulsen var hög och fin och jag höll ihop ganska så bra ändå. Men jag hade ett snack med mig själv samt att Malin cyklade med på de två kommande intervallerna. Det hjälpte mycket att ha en peppande, hojtande coach i örat som hjälper mig att få mig framåt.
Trots att jag var dödens trött så var det inte speciellt stor skillnad mellan de två sista intervallerna i de båda serierna. Jag till och mer sprang snabbare på slutet. Det känns bra att även om jag är supertrött och benen och kroppen egentligen inte vill vara med så kan jag på något sätt stå på och genomföra intervallerna enligt plan. Det känns bra att vara hyfsat jämn på alla och inte fladdra hit och dit.
Jag har inte skrivit något om Joachim och Mattias men deras ryggar försvann nånstans på första intervallen. Det gick bra för dem men de såg lite urlakade ut efter.
Efter lite snack joggade vi tillbaka till gymmet och jag kan medge att jag längtade massor efter en kall lager.
Och för siffernörden:
Tider:
4:42 (~1200)
4:11 (drygt 1000)
2:56 (~700)
2:26 (~600)
4:58
4:13
2:43
2:23
Belönade du dig då med en kall lager efter mycket väl genomfört pass??? :)
SvaraRaderaBra kutat!
Maria: Nej det blev ingen öl då...
SvaraRadera