måndag 3 maj 2010

Ett pangpass

på flera sätt.

Söndagen var dagen då jag skulle komma igång med mina långpass igen. Det har varit skralt på den fronten och jag känner att om jag eventuellt ska springa Lidingöloppet i höst är det dags att i alla fall springa de långpass som finns på schemat. Det vill säga 90 minuter.

Jag har tappat totalt intresset för långpass. Kan det vara så att jag missat att göra dem njutbara och "äventyrliga"? Förr så sprang jag dem ofta i skogen, över stock och sten och gärna i sällskap med andra likasinnade. Men förra året blev det inte lika många spontana, fotvrickarvänliga pass utan de sprangs väldigt mycket på asfalt.

Men idag bestämde jag mig för att i alla fall göra passet lite äventyrligt. Jag hade ingen direkt plan utan körde dit näsan pekade. Jag hade en önskan att hamna nere vid Mälarens strand och förhoppningsvis kunna springa längs den och njuta av solglitter.

Det började med en runda runt i Fruängen/Segeltorp och nästan genast märkte jag att pollenexplosionen startat. Det var en mycket väsande E som sprang och andades häftigare än vad pulsen på klockan sa. Det är dags att ta ytterligare kontakt med läkaren och be om bättre medicin.

Efter en kort stund vände jag näsan mot sjön och begav mig till vattnet. Det tog mig ungefär 30 minuter att hitta dit. Hamnade nere vid Klubbenborg och det fanns en informativ skylt att läsa om stället. Bedårande är det ord jag skulle använda. Det var underbart att springa och trots mina astmakänningar så var humöret på topp. Farten var inte helt långsam men jag gick på pulsen och den höll sig runt 75% av max. Farten var ungefär 4:50 minuter per kilometer, enkom för er siffernördar.

Det var platt och fint längsmed stranden och det var mjuka fina grusvägar eller skogsstigar att springa på. Här någonstans tappade jag bort mig. Ja, inte så att jag inte skulle hitta hem men eftersom detta är en vit fläck på min stockholmskarta var jag inte riktigt säker på var jag var. Dock kom jag fram till Vinterviken och läste lite fakta om krutfabriken som legat där. Det har tydligen exploderat ett par gånger och att platsen för fabriken valdes med omsorg, då det var mycket berg som kunde stoppa för mycket förödelse vid eventuell smäll samt att det inte var bebyggt runt om.

Strax därefter var det dags att vända hemåt och jag konstaterade att jag hunnit ända till Gröndal. Nu började det bli lite jobbigare. Det gick så att säga mycket mer uppför. Min misstanke var rätt. Mälarhöjden och Hägerstensåsen. Jag anar att namnen är väl valda.

Kikade lite på en busskarta och hade kartminnesträning. Som tur var gick det vägen. Jag kom hem efter 1:29 och drygt 18 kilometer.

12 kommentarer:

  1. Jag kan rekommendera att springa tidigare på dan för då verkar inte pollen ha yrt runt i luften lika mycket som på em/kvällen.
    Det hjälper iaf helt klart mig!

    Låter som om du fick till ett härligt pass och dessutom precis perfekt i tid!!!!

    SvaraRadera
  2. Är det allergisk astma du har? Jag har ju det och det är verkligen störande att man ska behöva drabbas av det just på sommaren då man ju vill springa som mest!

    Vad har du för mediciner? Själv tar jag en nässpray som heter avamys (mest för själva pollenet tror jag) och ett inhalationspulver som heter flutide varje dag plus kompletterar med inhalationspulvret ventoline vid träning (främst löpning, sällan jag behöver använda annars). Funkar ok, men nog är det ett himla flåsande ibland..

    SvaraRadera
  3. Skönt att bara ge sig iväg och springa lite planlöst. Det är jättefint nere vid Vinterviken!! Jag sprang där rätt mycket när jag bodde vid Hornstull.

    SvaraRadera
  4. Hej! Vad jobbigt med astma! :(

    Ska du springa marathon?

    mvh/Lina (vi sågs på lesmills)

    SvaraRadera
  5. Maria: Jo, morgonen är bäst men ibland kommer livet mellan. Det blev bättre nere vid vattnet. Misstänker att det var färre björkar samt att det är en aning senare där.
    Jo, det var alldeles lagom många steg hem :-)

    SvaraRadera
  6. Andréa: Jag ska till läkaren på fredag och kommer nämna dina medikameneter och se om de kan vara något för mig. Avamyset använder jag också sen är det det klassiska Pulmecort och bricanyl. Egentligen fungerar det att springa bara det att det låter som om man drar i väg på korta intervaller fast farten är låg. Mitt exprimenterande fortsätter!

    SvaraRadera
  7. Carina. Ja det var toppen. Och att springa på nytt ställe var berikande. Ska testa någon dag att springa från Liljeholmen och ut mot Skärholmen och ta tricken hem. Lite picknick-löpning

    SvaraRadera
  8. Lina: Ja, det gjorde vi. Det var trevligt!
    Astman är jobbig men hanterbar. Nu vet jag om vad det är som stör mig på vårarna.
    Jag kommer inte springa Maran (och det känns väldigt skönt) utan jag koncentrerar mig på kortare sträckor just nu. Milen framför allt och hoppas även få till ett 5 km lopp framöver.

    Jag hoppas att det går kalas för dig på maran.

    SvaraRadera
  9. Jag kan inte annat än hålla med dig angående långpassen. De är helt enkelt inte lika intressanta längre. Fast det verkade lite lockande när du började skriva om långpass i skogen över stock o sten. Hur som helst, bra jobbat.

    SvaraRadera
  10. 4:50 fart på en långpanna?! Det är ju min fart på snabbdistans! OK, nu ljuger jag lite ;-)

    SvaraRadera
  11. Anna: Tack! Det kanske är en fas vi går igenom? Mer skogslöpning så är vi nog tillbaka till långlöpningen igen...om det är det vi vill.

    SvaraRadera
  12. Leif: Ja, nu skojar du allt. Lustigkurre :-)

    SvaraRadera