Vatten, stan är full av vatten…

Sent om sider på söndags eftermiddagen kom jag iväg på veckans långpass. Det skulle vara ungefär 90 minuter.

Benen kändes som stockar till att börja med och jag undrade om jag kunde smita från passet. Hade lite förhandling med mig själv men insåg att det inte var lönt att gå i klinch med mina alter egon.

Karlbergskanalen och Klarasjö hade inget nytt att förtälja. Det var ett par båtar ute och en kajak. Att paddla kajak verkar himla mysigt och rofyllt. Min nästa karriär kanske?

Jag fortsatte resan bort mot Djurgården via Strömmen och det var lite kallare längs den kajkanten . Vattnet som forsade fram mellan Mälaren och Saltsjön kylde ner luften rejält.

Jag var tvungen att göra ett ”pitstop” på Grand Hotell (fint ska det vara!) innan jag fortsatte mot Nybrokajen. Steget var nu lättare men fortfarande en lite tung känsla i låren.

Strandvägen bjöd på en del folk, tjärdoft, måsskrik och en vacker vy över Vasamuseet.




Istället för att redan nu springa över till Djurgården fortsatte jag rakt fram via Nobelparken och sprang på Gärdessidan av Djurgårdsbrunnsviken. Kroppen var med mig, andningen helt okej, benen hade mjuknat och livet kändes väldigt härligt. De få gånger jag tittade på klockan och farten så gick det ganska så snabbt. Känslan var dock inte så. Det kändes verkligen som om jag var ute och finjoggade.

Fortsatte förbi Djurgårdsbrunns värdshus och började fundera på om det var här som en tjej blev överfallen och sen avrättad i boken ”Snabba cash” eller om det var någon annanstans på Djurgården. Benen pinnade på och det joggades fortfarande i min mentala del av mig.

Zigzaggade mellan lite hästlort och tittade på de lurviga kossorna med sockersöta kalvar vid Isbladskärret på väg tillbaka mot staden. Solen sken fint i ögonen och det skulle ha varit bra med ett par solglasögon. Nästa gång får det bli så.



Provsprang allra längst mot vatten på grusvägen som går där. Jag tror att Milspårets andra varv slingrar sig där. En behaglig sträcka som inte bjöd på några direkta backar eller motlut. Starka ben här så kommer det gå finfint.

Ju närmare stan jag kom desto mer folk blev det på vägarna. Men det var inget som störde denna vårkväll. Tog samma väg tillbaka men vek av vid Dramaten till Stureplan. Jag ville ge Sturehoffolket lite dåligt samvete. Fast jag tror inte jag lyckades.

Genade via Brunkebergstunneln hemåt och klockan stannade på 1:25 ganska så precis och sträckan blev drygt 18 kilometer. Så jag kom upp till 60 kilometer totalt denna vecka.