Den stora maradagen

Idag var det dagen D för många. Efter minst ett halvårs slit var det dags för examen. Stockholm maraton. Inte en alldeles lätt bana och i år omdragen för att inte vara för trångt för löparna.

Jag och P hade bestämt träff med Erik Banditen vid Berwaldhallen för att se löparna efter ett par kilometer. Där träffade vi även svärfar med familj.

Det var kul att se löparna och jag var fascinerad över att det fanns långärmat och långbent bland deltagarna. Så kallt är det ju inte. Snyggast var mannen i sina 80-tals retro tights i grälla färger. Så rätt!

Travade bort med alla på släptåg till langningsplatsen. Först ut skulle det langas till Anders.

Men först skulle det hejas på eliten. Det ser så himla lätt ut när de kommer ångandes. Små, snabba och lätta. En fröjd att se. Isabella Andersson i täten bland damerna. Men var det inte ovanligt utspritt bland de snabbfotade männen? Tyckte det tog ovanligt lång tid mellan ekipagen.

Jag försökte mana på och heja så mycket jag kunde och hade bra hjälp av delar av publiken. Erik bidrog med massa roliga anekdoter och löptips. En klok man man ska lyssna på då han varit en mycket bra löpare under det glada åttiotalet. I dagens mått mätt elit.



Tyvärr fick Rubin McRae kliva av men blev lite gladare av den "sportdryck" han fick med som färdkost på väg till Stadion.



Och nu kom Anders med buller och bång. Som tur var hade jag påsen i handen så det blev mer eller mindre självservering och jag stod som en fågelholk. -Vad hände?

Såg ett gäng från IF Linnéa som höll sig inom några minuter. Karin först strålande glad, Catti där efter som inte såg trött ut alls och sen alldeles bakom kom Matathon-Mia. Det finns lite sprutt i de benen fast hon inte tror det. Heja!

Nästa till rakning var Maria. Det hade gått bra enligt SMS-tjänsten och jag kände ett pirr i magen. Åh vad det skulle vara kul att se henne ta kivet över på rätt sida om 3:30. Men, en mara är en mara och en skada är en skada. Och när de möts blir det inte alltid som man tänkt. Nu byter vi fokus: MOT AMSTERDAM!!!!

En tjej som gick som en klocka var SvDs alldeles egna förstasida, Petra Månström. Här var det inget snack. Fokuserad, målinriktad men avslappnad och tillfreds. Hivade över vatten och en gel medan jag sprang med några hundra meter. Hur det gick? Det får hon berätta själv men jag tror att hennes coach myser.



Efter att ha skrikigt mig hes gav jag mig av och traskade så sakteliga hemåt. Såg och pratade med ett par till och önskade god löptur de sista 18 kilometrarna.

Dagens klokaste: Maria, som klev av i tid

Dagens lyckligaste: Daniel Robertsson. Hade energi för tre och jag undrar om han landat än.

Dagens par: Anne och Robban. De sprang ihop hela tiden. Det är kärlek!

Dagens gubbe ur lådan: Anders, som kom som ett jehu

Dagens "jag ska ha T-shirten": Anna-Karin, som skulle krypa på hörntänderna om så skulle behövas.

Dagens langare: P, som visste vad en Kiwi behövde.