Mötte upp Petra igår för ett litet men intensivt intervallpass. Min tanke med passet var att köra på högre intensitet och med lite längre vila.
Jag vet att Petra är under uppbyggnadsfas just nu men ibland är det kul att köra lite utanför regelboken för att få lite inspiration. Så fungerar jag i alla fall.
Planen var att köra på tartan då fröken i fråga gärna ville prova det. Och då passar ju Stadion alldels utmärkt. Vanligtvis brukar det vara åtminstone ett litet gäng som tränar löpning där men denna kväll var det bara vi på rundbanorna.
Uppvärmning och lite löpskolning inklusive 3 stegringslopp innan vi började.
Min roll var att peppa och pressa Petra lite lagom hårt så att bekvämlighetszonen var ett minne blott och få henne att fokusera på det som är viktigt. Alltså inte hur mycket mjölksyra eller hur tröttheten tar över kroppen utan att benen är starka och kroppen med i matchen.
Planen var att köra 2x1000 meter med 60-75 sekunders vila, sen 5x200 meter med 60 sekunders vila och till sist en tusing till som gärna skulle gå i samma fart eller snabbare än de två första. Vilan mellan de tre momenten tog vi lite på volley och såg hur puls och kropp kändes. Det blev då också gåvila mellan.
Under intervall ett gjorde jag inte riktigt mitt jobb då jag fibblade bort klockan och inte fick med de första 200 metrarna. Så vi sprang alldeles för fort. Men det var bara att vila lite och sen köra intervall två och hoppas att vi inte skulle krascha alldeles.
Hur Petra upplevde allt kan ni läsa här. Jag är mycket stolt över Petra som sprang snabbare än min planerade fart och var riktigt med i matchen.
Ingen gråt och tandagnisslan utan kämpaglöd och hunger efter mera. Det gilla jag!
Bilden har jag lånat av Petra, som även fotade
Tack för finfint pass, coach Super-Ellinor, och tur att vi båda kom med på en bild i alla fall :-)
SvaraRaderaKul upplägg!! Ser också fram mot att köra lite snabbare pass till hösten!
SvaraRaderaBRA jobbat både du och Petra!
SvaraRaderaBlir alltid spattigt och spring-ig i benen när jag läser din blogg!!! Så där, "jag vill med" liksom!
Petra: Tack själv. Det var en energiboost. Tur att det var digitalkamera :-)
SvaraRaderaCarina: I höst ska det sparras!
SvaraRaderaDrAnnika: Vad roligt att bloggen ger lite spring i benen. Jag hoppas verkligen att dina fötter snart kommer på bana. Att springa med sånna sår ger om inte annat pannben.
SvaraRadera