Igår la jag in veckans långpass och sprang tillsammans med ungefär 300 andra. Det var alltså dags för provlöpningen av 1912 års OS-maratonbana.
Varmt men det är ju inget nytt i dagar som dessa var det men det var tätt med vätskekontroller. Jag tror att det klämdes in 4 stycken på vägen ut till minnespinnen strax efter Norrviken.
Det var väldigt trevligt och kul. Framför allt att träffa alla löparkompisar som jag inte sett på ett tag. Det var kramkalas på hög nivå.
Jag sprang tillsammans med Sub40-Mattias i 5 minuter per kilometer-gruppen. Där snackade jag en del med Olle och Rickard som jag inte träffat på ljusår kändes det som. Det är kul att de är tillbaka efter skador.
Det var en trevlig sträckning som jag ska komma ihåg i vinter. Jag tror att den passar perfekt för vinterlöpning då den gick på vägar mest hela tiden. Det rullade på och vid vätskekontrollerna berättade Anders Szalkai lite anekdoter om saker som hänt under OS-maran.
Fick även en liten pratstund med Joakim och PEÅ, som strax ska köra Kalmar triathlon.
Efter ungefär 75 minuter började det kännas lite mer i benen. Dels för att jag kört hårt dagen innan och dels för att jag inte är så van vid långa pass längre. Tänk vad fort man vänjer sig av med saker.
Vid ungefär den tidpunkten började Mattias att prata kall, immig öl och då var det nära ett psykbryt för min del. Jag var ruggigt sugen på det. Ge mig nu!
Men det var bara att gneta på. Vi skulle till pinnen och inkassera ett par strumpor från Löplabbet. Det var fin farthållning och tempot var det utsatta. Behövde inte tänka utan det var bara att följa svansen.
Diskuterade lite veckans träning (bland mycket annat) med Mattias och jag följer hans råd med att spara intervallpasset till söndag för att ha pigga ben och fräsch hjärna.
Nu var det bara knappa kilometern kvar och det märktes att farten nu var fri. Det ökades rätt rejält längre fram men jag höll mig lugn fram till att det började snackas hamburgetallrik i ledet. Då klarade jag det inte längre. Jag måste bort från frestande öl och förföriska hamburgare.
Petade på pinnen och hade kommit i mål.
Senare på kvällen blev det faktiskt öl och burgare på Björk (passande!)
Haha, jag börjar alltid tänka på mat när jag springer långpass. Ofta halucinerar jag om mineralvaten med äpple och päronsmak och chips :)
SvaraRaderadet blev samma diet för mig, hamburgare och öl...tack för sällskap och draghjälp
SvaraRaderaAndréa: Saltbegäret är ibland ruggigt stort.
SvaraRaderaMattias: Tack själv och hamburgedieten är underskattad ;-)
SvaraRaderaDet blev ett bra långpass på för min del rätt okända marker. Kul att se något annat än söder om söder ibland.
SvaraRaderaTrevligt att ses!!
Carina: Ibland är det roligt att få nya tassemarker. Det var en väldigt trevlig tillställning. Framför allt att träffa alla kompisar.
SvaraRadera