söndag 10 oktober 2010

Jag gjorde inte mitt jobb

Lördagens orienteringstävling gick inte som jag tänkt. Planen var att jag skulle grabba tag i någon orienteringskunnig och bara rulla med. Hålla koll på riktningen, avstånd och kontrollkoden.

Men det var svårt när jag strax efter startpunkten inser att jag är själv. Inte en käft som sprang min sträcka.

Okej, bara att gilla läget och försöka orientera själv. Ja men det gick ju som det brukar. Svänger av mot vänster och kommer snett. Inser mitt misstag och rätar upp mig och hittar kontrollen.

Det var inte superlätt orientering och jag saknade uppfångande "föremål".

Så här fortsätter det ett par kontroller till innan jag får häng på ett par tjejer. Jag hade mött en stor svans vid en av kontrollerna men jag var på väg dit. De var på väg där ifrån. Typiskt.

Jag kan inte säga att jag vet exakt hur jag sprang (det var alltså som vanligt) men till en kontroll kom jag så snett att jag kom till kontrollen efter. Det var ungefär 200 meter mellan dem. Nästan så jag rodnade i skogen. Penibelt.

Jag tappade även skon i ett gulkärr på väg till kontroll två. Men hur klumpig får man vara?! Så onödigt och så dumt.

Nåja, jag tar med mig att jag inte hade ont i hälen och att mitt flås är helt okej. Fortfarande har jag svårt att lyfta på benen och mer skogslöpning behövs. Men det är något visst att springa i skogen. Det är frihet. Men att tappa 22 placeringar är INTE okej.

Glad för att jag inte har ont. Foto Johan Tallhage

10 kommentarer:

  1. Det är ju det som är orientering. Springa fort. Och rätt. För min del gick det ganska rätt, men väldigt sakta....

    SvaraRadera
  2. Ehhh, nog har det hänt att man kommit till fel kontroll och nog har man varit 200m fel :-)

    SvaraRadera
  3. Var inte så hård mot dig själv. Jag antar att du gjorde så gott du kunde?!?!

    SvaraRadera
  4. Det gjorde inte ont och det är det viktigaste!!!!

    Jag såg en tjej som höll på att drunkna i ett kärr så att "bara" tappa skon ska du inte vara ledsen eller arg över! Jag tänkte hjälpa henne efter att jag hade stämplat vid min kontroll (risken hade annars varit att jag hade glömt stämpla och det hade varit riktigt pinsamt!) men då hade hon kravlat upp. Det bästa då var att jag visste precis var jag INTE skulle springa! :)

    Men oj vilken modern orienteringströja du har på bilden! ;) Vågade du köra med dom antika byxorna?????

    Och du.... mer orientering åt folket!!!!

    SvaraRadera
  5. Sofia: Jo det är ju det som är grejen. Lördagen innebar att jag verkligen inte kan leva på gamla meriter :-)

    SvaraRadera
  6. Leif: Men inte på en hängsträcka väl? Borde inte vara så svårt då.

    SvaraRadera
  7. Sussie: Jo det gjorde jag men jag är inne i en period av säck och aska och funderar på framtiden. Om kanske en vecka eller så kanske jag skriver ett annat inlägg om tävlingen och får en annan upplevelse.

    SvaraRadera
  8. Maria: Med tanke på det är ju mitt skosläpp som en spik i foten. Jag hade fått panik att hamna ner till midjan. Fantiserat om träsktroll och bottenlösa djup.

    Jag blev tvungen att hotta upp mig till 10-mila. Nej, jag vågade inte så det blev fultightsen (ville inte riskera att smutsa ner mina fiiina ;-) )

    SvaraRadera
  9. Men dåså!! Då måste du ju vara ganska nöjd i alla fall. Man kan väl inte göra mer än sitt bästa, vet man att man har gjort det så ska ingen skugga falla på vederbörande.

    Härligt att läsa att du kunde springa utan smärta, ett fall framåt!!

    SvaraRadera
  10. Carina: Det var väldigt glädjande att hälen håller. Det gör mig himla glad.

    SvaraRadera