fredag 25 februari 2011

Torsdagsträning

Även denna vecka var det ett progressivt pass på schemat. Men då det är återhämtningsvecka skulle det bara vara över 10 kilometer. Ganska behagligt och inte så långt.
Min plan var att den sista kilometern eller så ligga i tröskellandet men inte gå över.

Vi var ett litet nätt gäng på en 10 personer som joggade ner till startpositionen vid början av Gärdet. På vägen hade vi mött Szacke och vi bytte några ord. Hoppas att hans skada försvinner snabbt.

Vi började lugnt och sansat och ökade efter hand farten. Strax efter kinesiska ambassaden gick jag upp och drog. Tyvärr hade jag knutit skosnörena dåligt så det ena gick upp. Fan! Tappade fart och flyt så jagandet ikapp de andra blev för mycket. Jag tappade fokus och var spänd. Så jag valde att släppa lite för att ”börja om”. Att slippa känna stressen och det hjälpte. Efter en stund hade jag kontroll över situationen igen och löpningen kändes fint. Första 5:an gick på 24:24.

Ut på andra varvet kändes det bättre och bättre. Andningen var med mig och benen jobbade på bra. Försökte att inte öka luckan mellan mig och gruppen framför. Som sparringpartner hade jag med mig Josefin. Stor hjälp att ha en axel att jobba mot. Ibland var jag axeln, ibland var det Josefin. Vi växeldrog fint och den som var starkast just då tog kommandot. Strax innan diplomatstaden kändes det som att här var det läge att börja snudda på 85 till 90 procent av maxpuls. Och här kände jag att avståndet till gruppen började minska. Det gav mig energi och fokuset på benen ökade.

Framåt, uppåt, framåt, uppåt ekade det i mitt huvud i backen vid Radiohuset. Nu var det bara sluttampen kvar till mål. Rullade fint nerför och jobbade även här med fokus för att inte tappa för mycket och för att inte använda backen till för mycket vila.
Varv 2 gick på ungefär (har inte tiden i huvudet) 22:45. Helt okej en träningstorsdag i februari.

Senare på kvällen var jag trött. Jag misstänker att lite för lite energi och vätska under en period kan ha orsakat det hela. Så helgen kommer bestå i en hel del kulinariska utflykter med start i kväll på Mathias Dahlgeren.

4 kommentarer:

  1. Bra Ellinor!! Tycker det verkar som om du är igång riktigt bra nu!

    Några funderingar. När du skriver tröskeltempo vad avser du då? Är det ditt nuvarande miltempo eller är det det önskade eller något helt annat?

    Jag funderar ibland på min egen träning. När det står att jag ska springa exempelvis tusingar i tröskeltempo. Är det då mitt pers på milen jag ska ligga på då? Fast då känns det som om tempot blir alldeles för lågt!!

    Åhhh, jag känner att jag behöver en coach ibland...

    SvaraRadera
  2. Carina: För mig är tröskelansträngning/tempo strax under milfart och strax under/på ca 90% av maxpuls. Detta kan vara olika för olika personer. Ju mer vältränad man är desto högre (procentuellt) kan tröskelpulsen vara.

    För ngn som aldrig kört intervaller förut skulle jag rekommendera att ligga på runt 85% av maxpuls. Det räcker gott.

    Jag använder som tumregel att tröskel ligger ca 10 sekunder under milfarten (på tävling).

    När sen snön är borta och jag kommer köra tuffare intervaller är mitt mål att den totala tiden då pulsen ligger på 90% eller strax över ska vara ca 15-20 min. Det var ngt som jag lärde mig av Lisa Blommé och var ngt som vi körde med i Sub40-gruppen.

    SvaraRadera
  3. Ok, kanske problemet i mitt fall är att jag nog inte riktigt vet vad jag har för fart på milen. Sist jag sprang det (bortsett från de gånger jag sprungit när jag hade anemi) var på Hässelbyloppet för 2.5 år sen. Då sprang jag på 58.27. Jag tror att jag skulle kunna pressa den tiden lite. 58.27 innebär ju 5.50 tempo ungefär.

    Det innebär att mina tusingar skulle gå i 5.40 tempo. Jag tror det är lite för lågt tempo.

    Jag behöver helt enkelt ett bra millopp i kroppen för att veta var jag ligger, egentligen!!

    SvaraRadera
  4. Carina: Det kommer vi fixa. Det bra milloppet.

    SvaraRadera