fredag 4 mars 2011

Tände inte på alla cylindrar

Tänk er en gammal sur startmotor. Tänk er hur den brukar låta. Så kände jag mig igår när jag skulle springa ut på veckans kenyanska pass.

Kroppen var inte riktigt med och huvudet hade alldeles för många negativa tankar. Men jag är inte den som ger upp utan tänker att varje pass ger i alla fall något även om det kanske inte ger precis det svar som jag vill ha.

Snurrade ner mot Gärdets början med gruppen och vi gav oss ut på första varvet av tre. Radiohus femman. Tuffade på i aningen snabbare tempo än uppvärmningen. Perfekt. Chittchattade med Anna om ditt och datt och det kändes helt okej i kroppen. Dieselmotorn verkade ha blivit uppvärmd och benen gick framåt, även om det inte var förra veckans studs i dem.

Stämplade in första varvet på 25:55 (5:08 minuter per kilometer i snitt) och direkt ut på nästa varv.

Några snabbfötter som bara skulle springa två susade iväg i bättre fart och lämnade kvar ett litet dammoln. Nu ökade vi också en aning och det var nu mer tvunget att fokusera på steget. Försöka komma upp mer med höften. Jobba lite mer med kroppen och att sluta känna efter.

Ytterligare ett varv, ytterligare en Radiohusbacke upp. Den som i början av säsongen kändes brant och jobbig är nu inte alls så farlig. Det finns hopp.

Varvet denna gång hamnade på 23:20 (snitt 4:47) och pulsen var där den skulle. Det sista varvet var Radiohus fyran, och det är mentalt skönt att veta att det är kortare.

Nu ville jag upp på bättre pulsvärden men på många ställen trippade jag eller hamnade ner på hela foten och tung gump. Var jag så trött? Det visade sig att det var inte bara min trötthet utan även att det blev halare och halare för varje varv. Det var skönt att få reda på. Mitt vintersteg har mycket att önska.

Dock fick jag upp pulsen så pass att det får klassas som ett tröskelpass. 17 minuter runt tröskeln idag och det är jag nöjd med även om farten inte var i paritet med den.

Sluggade mig upp för sista backen och vann inte på stilpoäng där direkt. Men klockade in på 18:29 och snitt på 4:40 minuter per kilometer.

Lite mer uthållighet och snabbhet så kanske jag vågar visa mig på tävlingsbanan i år.

Totalt sprang jag i går 19 kilometer och fick en semla som belöning. Faktiskt årets godaste hittills. Tänkte prova Stinas i helgen att smaska på efter långpasset. Får se om den är bättre.

4 kommentarer:

  1. Semla som belöning låter som en bra greje efter ett sådant pass. Fast jag börjar tröttna på semlor nu. har nog ätit minst tio :)

    SvaraRadera
  2. Andréa: Det som är bra med semlor är att de ska användas både som belöning och tröst. Sån är regeln :-) Åh, det låter som en dröm att äta 10 stycken.

    SvaraRadera
  3. I Onsdags bjöds det på hembakta semlor på jobbet. När dagen var slut hade jag tryckt i mig tre stycken. :-)))

    SvaraRadera
  4. Jim: Det är du värd! Mitt jobb bjuder inte på semlor :-(

    SvaraRadera