Terrängdistans

Efter en dag med riktig funktionell träning (vedklyvning) kände vi för en liten löptur. Vi styrde kosan mot Vigelsjö i Norrtälje. Ett friluftsområde med bad och ett par tre terrängspår.

Vi hoppade över badet denna gång och körde en 11 kilometer lång slinga som vände borta vid anstalten.

Redan från första steget var mina ben som cementklumpar. Hade någon slängt i mig i Nybroviken hade jag haft en klar ståplats där. Lungorna jobbade för fullt redan från start och jag undrade hur denna tillställning skulle bli. Bad på mina bara knän till P att det bara måste gå långsamt, "annars dööör jag".

Vi rullade på i ett ganska så bekvämt tempo och vi båda muttrade lite lagom om trötta ben och usel känsla. Men så, efter en stund slutade vi att gnälla, vi var mer i samklang med alltet. Det kändes till och med ganska så njutbart. Vi tuffade på och efter en stund kom vi förbi årets moppehändelse i Norrtälje, Custom Bike show.

En liten hög med eftersläntrare låg i tältstaden och solade (självklart med skinnställen på).

Vi snuddade vid anstalten och vi funderade en stund vilken typ av kriminella som satt där inne. Nu var vi på hemväg. Benen var helt plötsligt pigga och inte ens en lång slakmota kunde stoppa dem.

Solen sken, humlorna surrade. Livet var på topp där på skogsvägarna. Och med ens var vi framme. Vi gjorde dock en liten extra krok för att komma upp i rätt antal kilometer. Vi sprang fram till vattenrutchbanan, där en liten kille med ärmpuffar och blåa läppar sa till sin pappa att bara en gång till. Det var knappt att han kunde få fram orden för hans tänder skallrade så.

Så var vi klara för dagen. 11,6 kilometer kuperat i en medelfart av 4:56 minuter per kilometer.

Japp, det blev en glass efter.