fredag 3 juni 2011

Tragglar på

Igår tog vi bilen in till "Berga" för att springa snabbdistans.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Snabbdistans är hatträningen nummer ett, men samtidigt så vet jag att det är precis det jag behöver.

Passet skulle bestå av 20 ynka minuter snabbdistans och kvällen till ära skulle vi springa på Österåkersmilens bana. Ett varv skulle avverkas på ett ungefär. Perfekt. En flack och okomplicerad (trodde jag) bana.

Värmde upp i en 15 minuter och sen i väg. Jag startade en skvätt före P då jag hade koll på hur banan gick och kunde guida P fram.

Sprang iväg i ett kontrollerat tempo som inte kändes farligt alls. Kontrollerat ansträngt. Och jag hade positiva tankar i huvudet. 20 minuter är ju ingenting! Dela upp i två 10 minuter-intervaller så är du hemma sen, gick mina tankar.

Efter cirka 10 minuter kom P ikapp och om. Hans marschfart låg en 10 sekunder snabbare än mina 4:10 minuter per kilometer.

Nu blev jag tvungen att koncentrera mig på att guida honom rätt. Ett inte allt för klokt val. Redan efter ett par minuter var mitt psyke helt borta från uppgiften att få min kropp framåt i ytterligare 10 minuter i bibehållen fart. Nödstopp!

15 sekunder senare laddade jag om men fibblade med klockan och satte den på stopp (upptäckte detta en bra stund senare). Då hade även P försvunnit i fjärran men han hörde mitt rop att hålla höger. Dock körde han vänster vid nästa vägkorsning och där var all min fokusering helt borta. Men efter 5 minuter hamnade vi vid en återvändsgränd och där stoppade vi ekipagen och la av.

Dock ville jag inte sluta med en dålig känsla i kroppen så jag blev beordrad 2x5 minuter ytterligare.

Satte av och kom efter en stund in på banan igen. Farten låg runt 4:05. Bestämde mig för att köra 10 minuter i ett svep istället. Helt plötsligt kändes allt bra och hade jag inte redan kört 15 minuter innan hade jag nog försökt mig på en komplett snabbdistans.

Men jag ger mig inte. Nästa torsdag blir det ytterligare försök på 20 minuter i ett sträck. Men jag tänkte köra 1 kilometer innan i tänkt fart för att få igång kroppen ordentligt. Måste prova nya vägar för att lyckas med mitt träningsmål.

Så om ni vill känna på min snabbdistansbana i Åkersberga rekommenderar jag Österåkersmilen. Ett kul, snabbt och folkligt lopp som genererade pers för mig förra året. Och en första plats.

2 kommentarer:

  1. Låter inte som om förutsättningarna blev de bästa för din snabbdistans den här gången. Det kan ju bara bli bättre till nästa gång. Det kommer att gå finfint då!!

    SvaraRadera