Backrusig

I tisdagskväll hade jag sprintbackar på schemat. Det vill säga korta, snabba, snygga små uppförslöpningar i en riktigt brant backe.

Detta har jag lagt in i min grundträning för att få styrka och teknik. Vi sprang distans i en 45 minuter innan vi nådde vår backe. Eller rättare sagt Petras backe, då hon har kört just nämnda pass där.

Jag skulle köra 6 stycken intervaller på ungefär 8 sekunder styck. Så mitt kvalitetspass var över på 48 sekunder. Det är vad jag kallar snabbt pass.

Känslan var fin. Det är inte så att mjölksyran hinner komma men ändå kände jag att benen blev trötta och liksom lite sura på de två sista intervallerna. Och flåset kommer efter att jag stannat min intervall. En ganska lustig känsla.

Joggade hemåt och fick totalt en timmes träning den kvällen.

Dagen efter, alltså igår. Kände jag, trots den korta träningstiden, att backarna satt där de skulle. I häcken.