måndag 10 oktober 2011

Ut i skogen ska vi gå...

eller springa i mitt fall.

Lördagen bjöd på årets höjdpunkt när det gäller orientering.25-manna.

Det kan bero på att det nästan är den enda orienteringstävling jag springer men även att det är en verklig bredtävling. Alla kan vara med och alla behövs.

Jag fick i år springa den så kallade damsträckan för Skarpnäcks OL, som är den 3:e i ordningen efter start. Det är även den första sträckan där man är 4 stycken som springer parallellt i laget.

Om jag var nervös? Oja, dels var jag i första laget och dels så var mina kombattanter inga tanter utan snabba och duktiga orienterare. 

Men jag fick pepp och hade en skön stund tillsammans med Sanna, Anna och Malin innan vi skulle ut och springa.
Mina tankar var full med startstämplingen och att jag MÅSTE hålla ordning på kontrollkoderna.

Och där var vi iväg som 166 lag av 350. Fick min karta och jag kom i håg att startstämpla. Första kontrollen, lugn och fin nu. Ta mig tid så jag inte strular bort mig. Lägger stödkompass och drar iväg. Följer några tjejer upp för berget och håller vänster om höga knölen.

Tjejer till höger, tjejer till vänster, tjejer bakom och framför. Tjejer överallt! Hur ska det här gå?

Åh stora stenen. Jag vet var jag är och sen liten bit till. Där stämplade jag. Skönt nu är jag med i matchen.

Blodsmak i munnen och jag flåsade som en brunstig älgtjur (om de nu flåsar?) Men jag bet i hop och letade efter så mycket stiglöpning jag bara kunde hitta. Det är ju löpning som är min styrka och jag kan lägga ganska så många extra meter löpning bara det är på stig eller väg.

Över ett hygge och här fastnade jag bakom både en, två och flera bastanta damer från Finland. Det tog kraft att kliva utanför den upptrampade gången men frustrationen tvingade ut mig i omkörningsfilen om jag inte skulle ha samlat ihop dem alla och tryckt ner i kartfodralet.

Såg Malin och Sanna ett par gånger var och vi hade nog samma kontroller om jag inte missminner mig just de gångerna. Det kändes bra för då visste jag att jag inte var allt för långt bakom dem.

Springa snabbt, springa snabbare men inte bomma. Hej och hå. Upp och ner för tuvorna. Dubelkolla kontrollsiffror, dubbelkolla ljud och ljussignal vid stämpling.

Så där. Näst sista kontrollen. Redan? Vad fort det gick. Har jag glömt någon? Nervöst. Snabb check men kan inte se att så skulle vara fallet.

Springer och tar sista kontrollen och springer upploppet. Hör Rolle ropa att jag ska upp på tå och inte hasa. Försöker lyda honom och det resulterar i att jag tar minst 10 placeringar bara på upploppet.

Sanna är före och vi väntar in Malin och Anna. Alla har gått okej även om några tycker de har bommar. Jag känner mig glad över att jag inte snurrat bort mig helt.

Nu kommer den värsta passagen. Vi ska läsa av våra stämplingspinnar och se om vi fått godkänt.

Ja! Jag är okej, jag har stämplat alla kontroller i rätt ordning och i rätt antal.

Som det ser ut nu har vi plockat en 60 placeringar. Helt okej, nej fel, det är ett jäkligt bra dagsverke.





5 kommentarer:

  1. Hallå där! Det där är ju mina ben!

    SvaraRadera
  2. Springer iblnd långpass via Almnäs, dock nöjer jag mig med att springa på asfalten då...

    SvaraRadera
  3. Per: De var de mest leriga jag hade

    SvaraRadera
  4. Staffan: Prova grusvägarna där. Väldigt fint i skogen!

    SvaraRadera
  5. och en 86:e plats för laget

    SvaraRadera