fredag 3 februari 2012

Och så blir det svart...

Igår hade jag kvalitetsträning på löpband inskrivet i planeringskalendern. Jag chansade och gick ner strax efter sex till det lokala gymmet (dörr i dörr till hemmet).

Det var knökigt kring löpbanden, eller det var knökigt precis överallt. Men det hade jag räknat med. Jag ställde mig i kö och inväntade ett ledigt band.

Hoppade upp, satte på spellistan (när jag springer på band bara måste jag har lite glad, trallmusik i öronen för att överleva tristessen) och värmde upp i 10 minuter.

Sen blev det fokus och jag gick in i bubblan. Ökade farten på bandet och satte av i första intervallen. Det kändes helt okej, det var jobbigt och det skulle det vara. Jag visste att jag hade lång vila innan nästa.

Jobbade med skallen, med benen och ett försök till löpteknik men då jag inte springer så mycket på band blir jag mest en flaxande kråka som försöker klara livhanken och inte hamna som ett frimärke på väggen bakom.

Intervall nummer ett klarades av fint och jag började gå. Då helt plötsligt gick strömmen.

Men va f-n. men var säker på att det bara var en säkring som gått. Väntade en 10 minuter innan jag gav upp och fick reda på att det skulle ta sin tid att få strömmen tillbaka.

Bara att knata hem med ett avbrutet intervallpass och knö i sig långdämpare och underställ för att springa runt holmen. Inte riktigt vad jag hoppats på. Men härdande är det i snöyran.

En uunderbar sketch

4 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Amen fy fasen vad drygt med strömavbrott... Har faktiskt också varit med om det en gång och man kan ju bli knäckt för mindre :) I-landsproblem förvisso, men ändå!

    SvaraRadera
  3. Petra: Ett rikigt I-lands problem men jag var såååå laddad inför passet.

    SvaraRadera
  4. MagnusN: Nu blev jag nyfiken :-)

    SvaraRadera