måndag 12 mars 2012

Raoul Wallenberg, orientering och långpass

Under helgen blev det två långpass.

På lördagen sprang jag 20 kilometer där jag kombinerade redan kända sträckor med nya, fräscha delar. Jag joggade ut från Holmen bort mot Solna via Pampas.

Jag träffade på Petra och vi stod och snackade en stund. Det är det som är skönt med långpass. För mig så är det helt okej att stanna till en stund. Läsa på en informativ skylt eller som i detta fall prata bort en stund utan att känna stress.

Fortsatte under "Prippsbron" och spanade in nybyggena vid Bällstaån. Tjusiga lägenheter men de känns lite långt borta från tunnelbana och liknande.

Resan fortsatte ända bort till Marabouparken sen sneddade jag över till Lötsjön. Eller är det Råsta? Nej Lötsjön är det och sprang längs med denna bort till Råstasjön. Upp i ett tröökigt industriområde men jag kunde i alla fall slänga ett getöga på det nya skrytbygget i Solna.

Sladdade in i Hagaparken via Frösunda och sen raka spåret hem.

Tanken med passet var att springa runt 20 kilometer och att inte springa för fort. Inte pressa på bara njuta och låta benen få näst in till vila. Det ena lyckades jag med men inte det andra. Jag har alldeles för lätt att komma in i kroppens egna favoritlunk. Det blir inte bra. Det blir för mycket mellanmjölk av det hela. För utsmetat och jag kommer inte ha orken att lägga mer krut på intervallerna. Vilket gör att jag kommer missa målet och inte springa så snabbt på tävling som jag önskar.

Och jag är inte ensam om detta. Ser många som borde ha större spann på sin träningfart. Men jag kan bara fokusera på mig själv och se till att jag skärper till mig.

Långpass nummer två var igår och skedde ute på Lidingö. Vi hade ett gäng kontroller kvar att ta i Lidingö SOKs hittaut.nu bana.

Vi tog tåget ut mot Gåshaga och sprang tillbaka till Gångsätra via 15 kontroller. Totalt blev det knappa 18 kilometer och 2 timmar.

Vissa av kontrollerna är riktigt trevliga och sitter på kulturhistoriska platser med information och bilder.

Igår hamnade vi vid Raoul Wallenbergs födelsebostad i Kappsta. Stället måste ha varit gudomligt vackert och låg i en backe nära vattnet. Tyvärr brann det ner någon gång på 30-talet.


En skulptur över Raoul Wallenbergs gärningar vid hans barndomshem







2 kommentarer:

  1. Jamen, amen! Det ÄR svårt att ha tillräckligt stort spann, kanske framförallt som lite ny löpare. Man blir glad när benen väljer en helt ok fart och pinnar iväg och man är glad över att man kan springa långt... Och så glömmer man av att det borde vara större skillnad. Tack för bra påminnelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Em: Det är UR-svårt. Jag kämpar ständigt att våga vila samt att våga ta ut mig. En svår ekvation för mig.

      Kämpa på!

      Radera