onsdag 23 maj 2012

Hur är det att vara banläggare på EM - Intervju med Eva Jurenikova


Under förra veckan var det EM i orientering i Dalarna. Jag följde alla tävlingar med spänning via datorn och tv då jag inte hade möjlighet att vara på plats.

För mig som inbiten rotsnubblare var det inte svårt att hänga med i gps-svansar och vokabulär som inte hör till de vanligaste i svenska språket. Men jag har frågat runt bland vänner och kollegor och följt olika sociala medier för respons på tävlingen och överlag har det varit positiva kommentarer och många förvånade utrop om att ”orientering är ju jättespännande” och ”Är ju inte alls som den orientering man höll på med i skolan” samt ”Att orientering var en sådan publiksport”.

Under veckan började små frågor om banläggning och själva tv-produktionen poppa upp i skallen så jag tog mod till mig och skickade ett mail till en av arrangörerna och tillika banläggare för medel-och långdistansen på EM för att få svar.

EvaJurenikova är från Tjeckien och bor nu mer i Borlänge där hon både utövar orientering på världselitnivå och tränar andra. 

Jureikova  har varit tränare i IFK Mora OK under flera år och springer själv för Domnarvets GoIF i Sverige och SKOB Ostrava i Tjeckien, där hon började tävla när hon var 9 år.

Eva Jurenikova är medlem i Tjeckiens landslag men har i år satsat helt på att arrangera EM på hemmaplan.

Eva Jurenikova i full kareta foto:Eva Jurenikova


Så till mina frågor och Evas svar.

När fick du frågan om att lägga EM-banorna? Och vad innebar det att du själv inte skulle få tävla? Var det ett svårt beslut?

För ca 2,5 år sedan. Jag jobbade som tränare i Mora då. Jag hade tränat/satt ut kontroller på kvalkartan i Hökberg många gånger under flera års tid. 

Jag hade också tränat en hel del i Falun innan så jag skulle ändå inte vilja ställa upp i EM pga terrängkännedom. Så på så sätt var det väldigt lätt beslut.

Däremot hade jag inte insett omfattningen av allt EM-arbete som väntade mig, när jag tackade ja. Ju mer mästerskapet närmade sig desto mer steg oron för hur jag skulle hinna med allt som jag blivit involverat i.

Som tur var, kom snön väldigt sent i höstas och försvann tidigt så det mesta när det gäller banorna var klart innan vintern kom (snitslar ute i skogen) och det var bara mindre justeringar som jag gjorde under mars och april.

Bestämde du tävlingsområden eller var platserna redan bestämda innan?

Jag bestämde inte områdena men däremot var jag med och diskuterade hur vi skulle fördela områdena för de olika tävlingarna (både EM och publiktävlingarna).
Området i Skattungbyn hade Mora haft "sparat" för en stor tävling och det var väldigt kul att den kunde användas för EM. Jag fick lägga mina banor först, sen fick banläggaren för publiktävlingarna börja sitt arbete. 

Finns kartorna innan eller skapades de för EM?

I Hökberg fanns gammal karta från ca 1999, i Skattungbyn från början av 80-talet. Kartan i Falun var nyare. Både Hökberg och Skattungbyn ritades om från grunden. Laser scanning användes för att ta fram grundmaterial.

Jobbar du och kartritarna nära varandra? Kan du påverka hur kartorna ska se ut? (med tanke på kontrollpunkter tex)

Ja, vi har haft några gemensamma möten och mail-konversation. Den sista justeringen efter vintern gick till på det viset att jag var i skogen med huvudkamera och spelade in korta filmer från platser där jag ville ha någon förändring.

Sen satt vi framför datorn - kartritaren, chefen för "arena skogen" och jag - och gick genom filmerna och kartan och diskuterade ändringarna.

Kartritaren hade fått se banorna tidigt och han hade också varit med på någon av provlöpningarna. Vid några tillfällen bad jag kartritaren att kolla vissa områden i skogen igen om jag tyckte att något var tveksamt. Vi var inte överens om precis allt men vi lyckades alltid nå en kompromiss. 

Hur skapade du banorna? Först ut i skogen för att reka och sen lägga banor eller hade du först ett förslag i teorin innan du kikade i verkligheten?

I Skattungbyn var jag först i terrängen utan att ha några banor klara för att få uppfattning om hur det såg ut. Då blev jag lite överraskad att det var mindre lättlöpt än jag trodde. Sen gjorde jag några banförslag och provsprang.

Jag diskuterade bansträckningen och fick feedback från några andra personer (chefen från arena skogen, banläggaren för publiktävlingarna, nationella kontrollanten och några till). Det var många turer mellan datorn och skogen (som är belägen 1,5 timme bilfärd från Borlänge där jag bor). Alla kontrollpunkter kollades minst 4 gånger.

Jag provsprang en del av dambanorna i tävlingsfart från start till mål för att kunna beräkna snitt-hastighet och segrartider. Vi hade också några provlöpningar med löpare från IFK Mora då jag samlade synpunkter på både kartan och banan och också deras vägval och eventuella GPS-rutter. 

Spridningsmetod i långdistansfinalen diskuterades vid flera tillfällen, till slut bestämde jag mig för att använda fjäril i herrarnas tävling men ingenting i damernas.

Jag är inte övertygad om att det alltid är bättre att ha någon form av spridningsmetod. Ibland leder den till det motsatta - att löpare kommer ihop, plus att den förvandlar en del av långdistansen till medeln.

Enligt den här analysen var det mindre samlöpning/hängning i långdistansfinalen än vad det hade varit under de senaste mästerskapen.  http://o-zeugs.blogspot.se/2012/05/packfigures-eoc-12-langdistanz.html

Hur har tv-produktionen påverkat banläggningen? Har de styrt något?

Bara lite. Den tjeckiska TV producenten Karel Jonak som var ansvarig för TV produktion från Skattungbyn och Falun tycker att det är viktigt att visa orientering som den är "på riktigt".
Han kom till Skattungbyn och Falun i höstas (långt innan avtalet med SOFT var klart) och vi besökte ca hälften av kontrollerna för att bestämma var det var bäst att ha kamerorna.

Jag ändrade någon enstaka kontrollpunkt under diskussion med honom. Det var väldigt kul att arbeta med honom och se hans entusiasm för orientering och vilja att göra TV produktion så bra som möjligt och utveckla nya saker. Vi kom bra överens. Jag har haft fortsatt dialog med honom under tiden fram till och under tävlingsdagarna.

Jag fick också vara i produktionsbussen en stund och se hur det funkar live. Att TV produktion skulle lyckas var viktigt för mig och jag har lagt ner mycket tid och energi för att bidra till det. Det var också det jag var mest nervös inför. En timme före starten av medeldistansfinalen var jag spänd som aldrig för, och det var inte för banornas skull utan för att allt skulle funka med TVn.

Det var länge oklart om medeldistansfinalen skulle visas på TV eller inte. Glädjen blev stor när beskedet från SVT kom, ca 2 månader innan. Om medeldistansen inte visades på TV skulle herrarnas och damernas tävling pågå samtidigt vilket skulle innebära att de måste ha olika kontroller. Därför fick jag länge ha flera olika banalternativ redo.
 
Tillsammans med Jan Kocbach, Mattias Karlsson, Matthieu Puech och Per Frost jobbade vi med saker som vi kallade "pre-produced material: 2D course preview, 3D course preview, vägvalsanimeringar, opening vinjett, video + GPS från skogen, skuggade kartor för trackingen etc. 

Materialet togs fram genom ideellt arbete som började i mars och pågick fram till sista tävlingsdagen. Det var otroligt givande att vara med i den här gruppen även om det innebar för lite sömn de senaste 2 veckorna.

En del av materialet kan ses här: https://vimeo.com/user11619172/videos


Jag vill tacka Eva Jurenikova för att ta sig tid med mina frågor och jag hoppas att ni läsare, både orienterare och blivande orienterare fann läsningen givande. Jag har lärt mig massor och inser vilket fantastiskt jobb Eva och alla andra i EM-staben har gjort.

2 kommentarer:

  1. Kul intervju! Eva är grymt inspirerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Petra: Jag är Eva djupt tacksam över att hon svarade på mina funderingar.

      Radera