Vålådalens tredagars - etapp 1

Funderade lite på hur jag skulle lägga upp inlägget. Köra allt på en och samma gång eller dela upp.

Då etapperna var väldigt olika i karaktär får det bli uppdelat.

Nåväl, maken och jag kom upp till Vålådalen torsdagskväll och kastade oss in i matsalen för att få i oss den obligatoriska trerätters menyn. Det är verkligen pensionatskänsla här med mer eller mindre bestämda mattider och rejäla portioner.

Efter att ha snackat med klubbkompisen Linnea gick vi till sängs med pirr i magen.

Då tävlingen inte startade förrän på tidig kväll passade vi på att knata upp en bit på Ottfjället och jag joggade en skvätt för att få ut stelheten i benen.

Så var det dags för tävling. Var lite sen till utlämningen av bricka och kände mig lite stressad när jag knatade ner till start men jag hade inte alls behövt det då det gick finemang att ta sig fram. Slogs en stund med myggen och knotten som passande hade börjat härja lagom till att alla orienterare kommit upp.

Alltså knott måste ju vara guds straff till mänskligheten!

Starttiden kom upp och jag iväg. Försökte lugnt och metodiskt ta mig till första kontrollen. Gick bra. Spik på!

Sen en långsträcka som gick svagt uppför och med en massa myrar mellan. Här fick mina ben bekänna färg och syran gjorde dem fint stumma. Häng i! Kämpa på!

Inga problem med att läsa in mig. Det var ganska så detaljfattigt men väldigt tydligt vad allt var. Kändes tryggt och fint hela resan.

Kunde mer och mer jobba på med  benen och jag fick ett flyt i löpningen. Inga större krokar på de kommande kontrollerna utan jag njöt verkligen av att vara uppe i fjällen.

Det doftade oerhört härligt och fjällviden var nästan underbar att springa i. Nu överdriver jag en smula men glädjen över fjällmljön och att få springa här gör mig religiös.

Denna etapp förde oss inte upp på kalfjället utan vi höll oss i det som är grönt på en fjällkarta.

Till den sjunde kontrollen hasade jag ner för många kurvor och fick klättra upp en bit men det var bara att bita ihop. Jag vet att jag är hyfsat stark så om jag inte bommar för mycket skulle jag kunna vara med i toppen.Nu ska sanningen fram att det bara var tre anmälda i klassen men jag ville inte vara allt för långt bakom för att ha en chans på jaktstarten den sista etappen.

Sista biten var väldigt lätt. Nästan en H/D12 bana och det var bara att trycka på allt vad jag hade. Kom in och det visar sig att jag är 7 minuter före tvåan. Jag har alltså gått upp i ledningen.

Gött!

Delar av banan