Mördande jobbigt

I veckan återupptog jag intervallspringandet. Jag visste om att jag hade tunga ben och en sliten kropp. Jag misstänkte att resultatet skulle bli där efter.

Men jag hade ändå en förhoppning om att klara hela intervallserien. 2x2 kilometer följt av 4x800 meter och sen en avslutning på 2x2 kilometer. Lång vila mellan (2 respektive 1,5 minuter). Ett riktigt grymt pass men jag var taggad.

Hittade en uppmätt fin sträcka på vägen ner till Nulltjärn. Det verkar vara en bana för rullskidåkare men jag nallade lite plats för att nyttja deras längd markeringar. De hade varit så snälla så de markerade var hundrade meter.

Efter lite uppvärmning och en skvätt löpskolning var det då dags att studsa iväg efter vägen. Den såg platt och fin ut. Jo, då det var den. I början. Efter 500 meter så började det slutta utför och fortsatte så i ytterligare 500 meter innan det planade ut. Väldigt trevligt men det finns ju alltid en baksida.

Jag skulle ju tillbaka också. Så då blev det uppför vill jag lova!

Men hur kändes det då i kroppen. Jo, tack. Precis som jag befarade fanns det inte mycket krut i den. Det lilla som fanns var blött och oanvändbart helt klart. Fick kämpa som ett djur för att dels få ett slags löpsteg och dels hålla uppe farten.

Jag fick ändå till det okej. 7:59 på första intervallen.

Och så tillbaka. Hu å hej, hu å hej! Föreställde mig ett gäng glada gutter och jenter i lusekoftor som hejade glatt på mig längs vägen. (fråga mig inte varför just den bilden kom upp under intervallen).

Nu gick det mer uppför. Svor för mig själv att detta inte var vad jag behövde. Jäkla idéer som coachen kommer med. Men jag tog mig i mål med en puls en skvätt över tröskel. 4:08 på den. Vilade en stund och joggade bort till IP. Jag var bara tvungen att springa på samma bana som "de stora".

Satte fart på den första och försökte få till ett snyggt löpsteg. Tänka på tekniken och inte på att kroppen skrek om nåd. Klockade in 3:00 på den första. 90 sekunders vila och iväg på den andra. 2:59.

Nu var jag riktigt trött. Nästan så jag grät en skvätt. Men jag bet ihop och hasade mig iväg. Det gick trögt, det gick tungt. 2:58 ändå. Ibland är känslan inte synkad med farten.

Men på den sista så kroknade jag helt. Lufsade in på 3:08 och där beslutade jag mig för att ställa in resten av passet. Jag var genomtrött efter en veckas vandring och fjällöpning på det.

Det var så det stack i armarna, ven i öronen och illamåendet kom som ett brev på posten (eller så som breven kom förr).

Joggade bort till huset och beklagade mig för P. Han tyckte jag varit duktig och gjort en heroisk insats. Så med de orden joggade jag ner och tyckte sen att jag faktiskt gjort en bra insats. Det blev i alla fall drygt 7 kilometer fart denna dag.

Fjällöpning för nybörjare

För ett par dagar sedan sprang jag och maken Jämlandstriangeln. Den idén kom förra sommaren då vi vandrade den samma. Vi insåg att det skulle vara idealiskt att ha den som första lite längre äventyrslöpning för oss.

Triangeln startar vid Storulvån, går till Sylarna och fortsätter till Blåhammaren innan den åter ringlar sig vidare till Storulvån. Vanligt vis vandras den på tre dagar och är totalt 47 kilometer.

Vår plan blev att springa två av etapperna den ena dagen och köra den avslutande och kortaste dag två. Anledningen var att dels inte få allt för många övernattningar, dels få bli riktigt trött samt att maten på Sylarna måste man tillaga själv och det var vi inte intresserade av. Vi är gourmélöpare av rang.

Därför hägrade Blåhammarens berömda trerättersmeny på söndagkvällen med vidhängande vinpaket och övernattning i sedvanlig våningssäng.

Då det var övernattning blev det lite trixigare med packning. Det behövdes ett ombyte för middagen även om det är helt okej att komma i underställ och raggsockor. Men vi ville undanhålla en dags ingrott svett för vårt middagssällskap. Se packlista längre ned.

Nåväl, vi startade halv tio på söndagmorgonen från Storulvåns fjällstation, där de flesta vandrare redan gett sig av. Etappen börjar med en stigning en dryg kilometer innan man får en liten vila då leden går över Lill-Ulvån via en hängbro (jag gillar INTE hängbroar. De rööör sig). Efter det går det svagt uppför hela vägen till Spåime, som ligger halvvägs till Sylarna. Sen går det mer utför för att avslutas med en rejäl utförslöpa vid Enan.

Som straff för den lätta löpningen får man 3 kilometer med en stygg lutning uppför till Sylarnas fjällstation. Hit kom vi efter 2 timmar och 16 kilometers löpning.

Vi valde att stanna en stund för en snabb lunch. Vi delade på en portion frystorkat. Det var faktiskt för oss ett smart drag att få lite varm mat i magen, utan för den delen bli stockmätta. För vi kunde direkt efter starta etapp 2 på vår resa.

Leden till Blåhammaren går samma väg tillbaka som vi kom de första 3 kilometerna, så backen upp blev således backen ner innan det går uppför igen under några kilometer.

Sen blir det en sjukt vacker sträcka då landskapet böljar sig fram i en harmonisk löpvänlig vy. Jämtlandsfjällen när den är som bäst. Jag kan inte titta mig mätt på allt det vackra, på alla fina färger.

Efter vindskyddet vid Enkälen börjar det så smått gå mer uppför och sen är det rakt upp mot Blåsis som gäller. Här börjar även benen protestera och humöret variera.

Men tanken på en kall President och en påse chips gör att våra krafter återvänder och steget blir några millimeter längre. Långt där borta ser vi stationen och fyren. Livet är underbart!

Efter 19 kilometer och 2,5 timmar når vi målet, ölen och bastun. Jag fick blir så där trött som jag ville och den känslan är faktiskt helt underbar.

Middagen bestod av laxtartar till förrätt, renentrecot till varmrätt och en chokladmoussetårta som dessert. Efter det somnade jag som en prinsessa i överslafen.

Dagen efter regnade det ganska så kraftigt och temperaturen kom knappt över 10-graders strecket. Då kändes det väldigt skönt att turen hem bara var 12 kilometer. Det är inte så mycket att orda om denna del. Det går utför. Det rullar på. Ett par fina små miniforsar passeras, ett par vad och vindskyddet vid Ulvåtjärn springs förbi halvvägs. Men som vanligt är det så vackert att det gör ont i själen.

Denna tur rekommenderar jag till dig som är nybörjare på fjällöpning, som vill uppleva det vackra jämtlandsfjällen och som samtidigt gillar god mat.

Jag är riktigt sugen på att utveckla detta och hitta andra spännande ställen att springa till.

Vår packlista:
Ryggsäck - Salomon
Inov8 - X-talon 212
Underställ - Craft
T-tröja - Craft
Jacka och skalbyxa - Haglöfs Intense
3/4-tights - Craft
Five fingers
Underkläder
Mössa och vantar
Handduk
Sovlakan
Tape
1:a förband
Skavsårsplåster
Spork
Frystorkad lunch
Muntrationer i form av gel och bars