onsdag 18 november 2009

Att inte vara nöjd

Igår, direkt efter passet kände jag mig inte helt nöjd. Det kändes som om jag inte hade utvecklats något. Men efter middag och lite analys så kom jag fram till att det visst blivit en utveckling från förra månaden. Att jag blivit mer uthållig och att jag kunde klappa mig på axeln efter det genomförda passet.

Vad är det som gör att okej-känslan inte alltid kommer fram fast den har rätt att göra det? Är det en prestationshungran som hela tiden påminner om att det borde vara bättre resultat än det som är just nu? Är det tävlingsmänniskan som piskar och manar? Och är det dåligt att känna sig lite lagom missnöjd? Kan inte det vara bränslet till att pressa sig lite, lite till nästa gång?

Jag väljer att se det som en krydda i träningen. Om jag inte hade lite missnöje ibland skulle jag inte pressa mig, jag skulle inte ha viljan att bli bättre, jag skulle inte drömma om Sub40...

E jagad av Smurfhorden

4 kommentarer:

  1. Känner så väl igen mig, även när jag bevisligen presterat bra så är jag ändå ofta missnöjd över att resultatet inte blev ännu bättre.

    Tror det är blandning av Jante (vi är uppväxta med att det inte är OK att allt är helt OK..., och högt ställda krav som jag tror många löpare har.

    Någon klok person lär har sagt "Motionärerna är alltid nöjda över sina lopp medan de mer seriösa löparna beklagar sig över och ältar när de inte presterar motsvarande århundradets formtopp" och jag tycker det ligger en del i det.

    SvaraRadera
  2. Staffan: Ja det är nog både Jante och högre krav på sig själv som spökar. Och jag känner så igen mig i citatet.

    SvaraRadera
  3. Som idog löpare genomgår man nog alltid någon slags utveckling även om det kanske inte alltid är mätbar (som tid på en given sträcka). Utvecklingen finns där om så bara i form av ett tjockare pannben eller kanske bara några nya löparsynapser som följd av rikare erfarenhet.

    SvaraRadera
  4. Roadrunner: Ja det kan nog stämma. Det gäller att hitta de små ljusglimtarna i träningen när det inte blir stora kliv och mätbart.

    SvaraRadera