onsdag 23 december 2009

Löpandebandsprincipen

Ja, då var det dags för säsongens första löpbandspass. Med lite tveksamma steg gick jag mot gymmet. Två pannbenskrävande faktorer på agendan. Dels progressiva, långa intervaller och så bandlöpning.

-Jaha, där är en knapp att trycka på. "Quick start". Hm...låter lovande. Tjoho, där var jag igång.
Börjar med uppvärmning...5 minuter per kilometer låter lagom. Dumdidumdidum...jaha 10 minuter uppvärmning. Bäst jag kollar klockan så jag inte springer för länge...WHAT! 2 minuter. Neeee *suck*. Det kommer bli ett långt pass.


Äntligen är uppvärmningen klar. Då så, sparka upp farten till 4:40 och köra i 2 kilometer.
Konstaterar att detta är minst lika trist som uppvärmningen. Roar mig med att studera de andra gymmänniskorna.
-Titta, där är kompisparet som mest snackar med varandra och inte tränar. Bara det inte tar upp plats för någon annan. Socialt behövs för kropp och själ .
-Och där är killen som speglar sig massor ( i smyg ). Hoppas att han ser resultat.


Ah första intervallen klar. Speeda upp till 4:30. Ännu ingen rolig löpning. Dricker lite för att få tiden att gå. Jag har fått sällskap bredvid mig. En gångare. Är han nöjd med det så är jag nöjd.
-Men jösses är detta inte slut snart? Boooooring!

De 2 kilometrarna avverkas och nu äntligen börjar det kännas helt ok att springa på bandet. När farten hamnade på 4:20 minuter per kilometer så blev det liksom lite banlöpning av det hela. Kändes lite som om jag sprang på Stadion.
-Åh vad det är kul nu och jag känner mig inte helt slut. Ska jag fixa att köra enligt plan? Det skulle vara guld för mitt självförtroende. Kämpa nu Ellinor!

-Ja, sista 2 kilometrarna innan jag får pusta ut. Kom igen! 4:10-fart. Nu blir det åka av.
Sträcker upp mig och känner mig stark, stolt och segerviss.

Klar med passet och det känns kalas. Jag har genomfört passet enligt plan och jag övervann tristessen i början. Lärdomen blir att köra uppvärmning ute och sen själva fartdelen på bandet om det fortsätter vara snö ute.

15 kommentarer:

  1. Shit pommes, du inspirerar mig! Jag som halvkräktes av 4,45 min/km ;-) Men så är jag grön på detta också... Ha en riktigt fin jul, är så glad att jag hittat din blogg!

    SvaraRadera
  2. Förresten - när jag avverkat maran och fyllt några fler år (dvs några år närmare 40), då kanske jag får draghjälp av dig mot sub 40 ;-)

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat! Jag gillar bandet när det ska gå undan då flyttar jag fokus på tiden eller distansen istället för att negativa tankar eller distraktioner runt om mig.

    Ha en härlig Jul och gör som jag brukar göra på julaftonens morgon...ut och spring en mys runda :)

    Kram Marie

    SvaraRadera
  4. Oj vad jag känner igen mig i din beskrivning av löpning på band! Det är riktigt trist men du beskriver även den positiva känslan efter avverkat pass som jag ska ha i åtanke nästa gång trycker på Quick start.

    Alltid trevligt att läsa dina inlägg! God jul!

    SvaraRadera
  5. Petra: Jag har oxå nästan kräkts av 4:45-tempo. Du kommer snabbt att flytta kräkgränsen :-) Självklart ska jag peppa dig den dagen som du vill tampas med milen. Redan nu hejar jag inför din första mara. En god jul till dig med!

    SvaraRadera
  6. Marie är mitt namn: Ja, det var betydligt lättare med lite fart under fötterna. OCh jag var tvungen att fokusera så jag inte satt som ett frimärke på väggen bakom :-)
    God jul till dig oxå och det blev en liten julmorgonstur runt snöigt Kungsholmen

    SvaraRadera
  7. hempa10: Kul att jag kunde inspirera. Ska själv plocka fram minnet av väl genomfört pass nästa gång. Tack och god jul!

    SvaraRadera
  8. Så det blev lite hamsterlöpning! Jag vet något som är ännu tråkigare. Om man inte kan gå på spinningpasset finns det spinningcyklar där man kan spinna helt ensam till en sunkigt inspelad video som visas på en skärm som är fäst på cykeln. Ensamspinning kallar jag det för. Riktigt boring men bra för pannbenet iaf.

    SvaraRadera
  9. Bah - löpband och solospinning är ingenting mot de där ohyggliga trappmaskinerna - det är TRÅKIGT!!!!!

    SvaraRadera
  10. Jim: Låter väldigt, väldigt trist. Men man kan ju hoppas att det är något skoj som visas på videon. Typ Papphammar eller liknande :-)

    SvaraRadera
  11. Per: Jo, egentligen finns det väl ingen konditionsmaskin som är skoj. Det är grader i helvetet liksom.

    SvaraRadera
  12. Hm... Jag förstår förvisso hur man kan tycka löpbanden är trista men jag älskar dem. Ett fantastiskt hjälpmedel.

    SvaraRadera
  13. rosenblom: Visst är det bra att de finns. Alternativet hade ju varit att gråta över modden ute eller att dra till Sätrahallen. Men jag kommer aldrig att fixa att springa en mara på dem.

    SvaraRadera
  14. Inte jag heller var min spontana reaktion... Men va fan. Nu har du kanske sått ett frö... ;-)

    SvaraRadera
  15. rosenblom: Jag hejar på dig om du gör det. Men klok vet jag inte om jag kommer kalla dig :-)

    SvaraRadera