torsdag 28 januari 2010

Och än slank hon hit...och än slank hon dit

och än slank hon ner i diket!

Det gick alltså inte så bra. Eller rättare sagt, det gick bra när jag fått ett anpassat pass.

Jag pallade bara 2 varv av intervallerna. Sen fick jag extra vila och körde 2 femhundringar enligt plan. Sen hängde jag på grabbarna men körde bara 500 meter när de sprang 1 kilometer. Och jag avslutade med 2 stycken på 500 meter var.

Coach Malin tog ett bra beslut att anpassa för mig. Det var inte min dag och det hade inte hjälpt med "pepp och pisk" för att få igång benen. Med extra vila och kortare intervaller fick jag ett bra pass med tröskelintervaller.

Varför gick det så här? Jag var peppad, jag hade ätit ordentligt så det är inte det.

Den sak jag kan komma på är att jag är inte gjord för snömodd. Det var väldigt svårt att få grepp och benen for som små trumpinnar åt alla håll. Jag har inte tillräcklig styrka och bra teknik för att kunna "flyta ovan på snön".
Det var muskulärt väldigt jobbigt och syran kom snabbare än vanligt och till lägre puls. Vaderna är nu stenhårda och det känns som om jag sprungit i spikskor.

Så, nu har jag gnällt klart och ser fram emot passet på Bosön på lördag.

14 kommentarer:

  1. Snömodd är ingen hit. Man tappar sugen liksom...

    SvaraRadera
  2. Löpträning i snömodd är som att springa i ett sånt där barnbås med färglada kulor...

    SvaraRadera
  3. Om ni inte var i Haga (som jag berömt på FB) så borde ni har varit där! Plogat och grusat och tillräckligt hårt! Kör hårt på Bosön!!!!

    SvaraRadera
  4. Jag kände samma sak igår, modden påverkar somliga mer än andra och mig och dig i synnerhet tydligen.

    SvaraRadera
  5. Petra: Ja, sugen är svårt borta just nu. Men vi kommer springa som bara den när (om?) barmarken kommer.

    SvaraRadera
  6. Erik: Bollhav är en fis i rymden i jämförelse :-)

    SvaraRadera
  7. Maria: Jag kommer bosätta mig i Haga. Där är det alltid mkt bättre än på andra ställen. Kanske kan hyra rum av Vickan?

    SvaraRadera
  8. Erik J: Ja, det verkar som om vissa flyter ovan på medans andra (vi) gräver ner oss som små jordfräsar i snön.

    SvaraRadera
  9. Det är bara att gilla läget känner jag, för den här vintern är den längsta i mannaminne.
    Är inte heller tillräckligt stark, all kraft går åt att ta mig framåt. Farten liksom fastnar i snön...

    Snart blir det snabba förhållanden igen.
    HÅLL UT:)

    SvaraRadera
  10. Katarina: Ja det är ju faktiskt det och hoppas och tro att den träning som görs i modd kommer göra en snabb och uthållig i vår.

    SvaraRadera