Joachim, Mattias och jag fick till uppgift att springa långa backintervaller. Det skulle upprepas 8 till 10 gånger med lätt joggvila ner till startpunkten.
Vi joggade bort till Lill-Jans skogen och backen upp mot vattentornet. Den är tyngre än Studentbacken i Haga så det skulle bli tufft och utmanande. De senaste dagarna har min kropp inte riktigt varit med mig. Inte sjuk men en hurven känsla och täppt näsa. Jag hade förvarnat Malin innan att jag eventuellt skulle vika ner mig.
Och så blev det. De första 5 intervallerna gick okej. Jag hade en 10 meter fram till killarna men avståndet växte i alla fall inte dramatiskt och det kände jag mig nöjd med. Men de vanligtvis väldigt jämna intervaller jag brukar prestera var i dag svajiga. Tiderna åkte upp och ner och även känslan i kroppen. Det var riktigt grisjobbigt på ett inte positivt sätt. Jag fick kriga för varje meter.
När vi avverkat fem intervaller meddelade jag att det fick bli 8 stycken ikväll. Kroppen sa ifrån. Om detta hade hänt för bara ett halvår sedan hade jag blivit ledsen och nedstämd. Jag hade känt mig som värsta loosern och tyckt att det var riktigt dåligt av mig. Men ikväll hade jag inte den känslan utan jag var nöjd med det jag gjort med de förutsättningar jag hade. Detta var ju även tack vare Malin som tyckte jag var klok som lyssnade på kroppen. Det värmde i vinterkylan (som var riktigt njutbar)
Medans killarna körde sina två sista vilade jag lite längre och körde med dem på den sista halvan. Så jag fick två kortare och lite snabbare på slutet.
Klokt att lyssna på kroppen, det har man ju igen senare men det är inte alltid så lätt att inse det i stridens hetta :) Sådan är jag i alla fall...
SvaraRaderaKlokt, Ellinor! Du har bara en kropp och det gäller att vara rädd om den!
SvaraRaderaMkt klokt beslut, även om sånt smärtar så kan man känna en tillfredsställelse med att ha tagit rätt beslut...Det kommer fler pass och det är inte dom där två backintervallerna som i slutändan kommer vara avgörande... Bra där!
SvaraRaderaPetra: Jag kände mig faktiskt lite klok igår. För en gångs skull när det gäller träning. Jag kanske håller på att lära mig :-)
SvaraRaderaMaria: Det är tur att jag bara har en kropp. Har nog med jobb att hålla ordning på den :-)
SvaraRaderaswyzze: Tack! Men jag har ibland lite för stort fokus på 39:xx (för att låna ditt sätta att "målbilda") och då känns det extra bra att prioritera kroppen.
SvaraRaderaBra att ge dig när du känner att kroppen verkligen inte vill. Bättre med några missade intervaller än en vecka i sängen! Klok du!!
SvaraRaderaCarina: Jo det känns som ett klokt beslut. Särskilt som jag är mycket bättre idag och känner mig som ny (nåja, bättre begagnad iaf) :-)
SvaraRadera