torsdag 25 februari 2010

Blodsmak, vadmos och present

Torsdag och dags för Sub40-träning. Hela gänget var med och vi joggade iväg mot Hagaparken.

När vi pratade dagens pass vid tennisbanorna kom smurfhorden förbi och gav inspiration.

Ikväll var det ett grispass. 2 serier med 800-1000-1200 meter i 90% av maxpuls. Vilan var 45 sekunder respektive 60. Serievilan var 2 minuter.

Jag fick order av Lisa att köra hårt. Inte fega utan försöka köra så hårt jag bara kunde och sen krascha om det skulle behövas. Allt för att jag behöver komma upp i fart och ansträngning och inse att det inte är så farligt. Nåja, att det går att köra med trötta ben och lungor som vill vändas ut och in ur kroppen.

Jag fixade den första serien bra. Där kände jag mig ganska stark och hade häng på Mattias. Henrik var med mig en stund men han fick tyvärr problem med muskelkramp i ett ben.

Serie två gick inte lika bra. Framför allt tusingen gick inte alls. Jag hade inget bra flyt, benen skrek och andningen var grund och ledsam. Jag kom inte riktigt upp i puls heller på den intervallen (det såg jag efteråt. Medan jag sprang kändes det som om hjärtat skulle banka sig ur kroppen). Jag skärpte till mig på den sista långa och fick till ett okej lopp.

Kilometertiderna gick från drygt 4 minuter per kilometer ner till cirka 4:20. Ett alldeles för stort tapp och gör mig fundersam. Jag fick blodsmak i munnen och det tyder på att jag i alla fall inte maskade. Ska ta ett snack med Coach Lisa och höra hennes analys.

Jag hoppas att min oförmåga att hålla ihop passen beror på snömodden annars är jag riktigt illa ute. Jag vet att jag har blivit bättre men just nu känns det som jag går kräftgång. Funderar på att åka ut till Bosön nästa vecka och köra ett av passen där och kolla hur det står till med formen.

Här skulle man kunna tro att passet var slut men icke. Det skulle till 5 stycken 200-ingar. De gick bättre fast det bara var 20 sekunders vila mellan varje. 39 till 40 sekunder gick de på.

Nu är jag riktigt trött och joggen hem till gymmet var ganska så plågsam för mina vader. De hade omvandlats till spända, stela historier. Jag hoppas att stretch och massage kan hjälpa.

Väl tillbaka fick jag lite presenter för väl genomfört pass (tror jag att anledningen var)

10 kommentarer:

  1. Jag behöver också presenter, mest energidrycken kanske..kan du hälsa tränarna det:-)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att du genomförde passet med bravur ändå, kanske hade du också känningar sedan tisdagspasset fortfarande? Det hade jag igår i alla fall... Hur smakade drycken?

    SvaraRadera
  3. Jag mötte smurfhorden på cykelvägen på norra sidan av Brunnsviken! Mäktigt att möta så många som man med lätthet kan se är "riktiga" löpare! Kände igen en löpstil och strax innan vi möttes så såg jag att det var din P! Kul!

    SvaraRadera
  4. Ursäkta en oinsatt, men vilka är "smurfhorden"? Studenternas?

    Hur som, tufft pass!! Och du snömodden tar på krafterna, helt säkert, jag insåg det när jag gjorde laktattestet igår och tempot jag har ute inte alls motsvarar det tempo jag faktiskt har i kroppen. Det faktiska är mycket bättre!!

    SvaraRadera
  5. Mattias: Jag ska hälsa att du vill ha energidryck och ett nytt foto :-) Du sprang riktigt snyggt i går och orkade hela vägen.

    SvaraRadera
  6. Petra: Tack! Jag har fått lite input från Coach Lisa som jag ska begrunda och ta till mig. Den smakar Maxim :-)

    SvaraRadera
  7. Maria: Ja och igår var de ändå få. Såg P dig eller var han inne i sin fartleksbubbla?

    SvaraRadera
  8. Carina: Förlåt att jag slänger mig med interna namn. Smurf är det samma som medlem i FK Studenterna.
    Jag blir glad av det du säger. För då finns det lite hopp för mig. Och så skönt att din träning ger resultat!

    SvaraRadera
  9. P såg mig och hälsade glatt! :-)

    SvaraRadera
  10. Maria: vad bra. Ordning på honom :-)

    SvaraRadera