fredag 12 mars 2010

Snabbdistans på Djurgården

Då var det dags för Sub40-träning igen och det var något jag verkligen behövde.

Mitt fokus har förflyttas från jobb-träning till jobb-flytt och jag behövde få i gång huvudet att tänka träning igen.

Alla samlades på Metropolis och det var en sargad grupp som slöt upp. Var det inte benhinnor var det muskelproblem lite här och där. Men efter en del snack gav vi oss av mot Djurgården och Skansen. Där stannade vi till och stretchade/töjde lite innan det var 7 kilometer i tröskelfart som gällde.

Det hade frusit på en tunn hinna på den bara asfalten. Det var bara att göra så gott det gick.

Joachim stack i väg i bra fart redan från början och Mattias hakade på en bit. Jag försökte med Henrik i nära släptåg att inte låta Mattias komma för långt framför.

Jag kände redan från början att det skulle bli en hal resa men det fanns fina strängar med grus och där var fästet bra. I kurvorna var jag feg och drog ner farten rejält.

Vi svängde av vid Manilla och delade utrymme med bussen. Lite vardagsspänning, så där.

Mattias hade börjat utöka sitt avstånd och jag jobbade med benen och ville få dem att ha fäste ordentligt, vilket inte alltid var möjligt.

Mötte några Smurfar på vägen och hejade glatt.

Nu blev det tungt. Tungt i bemärkelsen att det blev riktigt halt. Vägen förbi Kaknäs bort mot Värtan var inte sandad. Farten åkte ner betänkligt och i utförslöporna kändes det lite läskigt. Jag sprang och trippade och tog även några gående steg. Riktigt feg. Jag frågade om Henrik ville springa förbi men han hade det bra i "ligga på rulle-läget" och avvaktade.

På vägen jäms med Värtan verkar det som om vägen var varm. Helt isfritt och det fanns ett fantastiskt bra grepp. Här tog Henrik och jag in på Mattias och mitt huvud och kropp var med i matchen igen. Tempot ökade men inte ansträngning. Kilometerfarten droppade cirka 25 sekunder. Helt underbart!

Den sista kilometern gick uppför Radiohusbacken och var ganska så hal och jävlig. Men till slut kom vi fram till det andra gänget.

Känslan i kroppen var helt okej. Inte ett toppen pass men med tanke på hur jag kände mig innan är jag nöjd. Är sugen igen på att springa. Snittfarten var cirka 4:20 över de 7 kilometrarna. Det var stor skillnad på de sträckor där jag hade fäste och där det var glansis.

Men det gör inget. Våren är på väg!



Fotograf: Anna Molander

2 kommentarer:

  1. Det är verkligen grym skillnad på farten där man har fäste och där det är halt. Och nu snöar det igen...

    Men jag hoppas du har rätt, att våren är på väg nu!

    SvaraRadera
  2. Tobias: Jag vägrar gå med på något annat. Våren bara måste komma! Men det är mycket njutbart med barmarkssträckorna

    SvaraRadera