onsdag 21 april 2010

Heaven and hell, heaven and hell...

Tisdagskvällen bjöd på ett gäng långa intervaller (igen!). Jag hade stämt träff med Mattias, som kvällen till ära inte var helt i slag och som då erbjudit sig att hara.

Vi hade kört ett liknade pass som detta för någon månad sedan och det var lika bra att köra på samma ställe så att det är lätt att jämföra passen emellan.

Passet bestod av 8x100 meter som en ”uppvärmning”. Efter dessa kändes det ganska lagom att springa hem men det gick inte då vi skulle springa 3x(1200-1000-800 meter) med 60 sekunder vila mellan intervallerna och 90 sekunders vila mellan serierna. Farten jag skulle hålla var 4:09 per kilometer eller strax under.

Det var inget att be för utan det var bara att sätta igång. Satte av i en fart värdig en OS-sprint medaljör och insåg snart att detta inte skulle hålla. Dock jazzade jag in på 3:51 minuter per kilometer (Här var det lustigt. Mattias klocka visade 3:56 minuter per kilometer. Det var vissa intervaller som var ganska så stor spridning på våra respektive farter.).

Den andra intervallen så bromsade Mattias mig, annars hade jag suttit som ett frimärke på den berömda väggen. Klockade 4:03 på den. 60 sekunder går snabbt men det var bara att vända om och brassa på.
Sista intervallen på första serien gick i farten 3:57.

Efter detta beslutade vi att Mattias skulle köra själv. Han hade mer krut i benen än vad han trott från början och jag vill inte sinka. Dock så var min reptilhjärna inte med på detta så den fick benen att pinna på i Mattias tempo från början. I en av backarna så kände jag att jag kom ur rytm, fick inte ett bra steg så jag pausade några sekunder och släppte iväg Mattias så jag kunde köra själv i mitt tempo.

Det gick bra och allt flöt på. Visserligen var det jobbigt men inte spyjobbigt (än).
När jag skulle köra den andra tusingen så hände det något med mitt högra ben. Det var som om en kniv körts in på utsidan av vaden. Det gjorde så himla ont att jag var tvungen att stanna till och stretcha. Eller det var ett försök till stretch, jag har ingen aning om hur man kommer åt utsidan av vaden.
Försökte springa på och lika plötsligt som det onda kommit så försvann det.

Samma sak hände på nästa intervall men då fortsatte jag springa och det onda försvann sen kom det inte tillbaka något mer. Lite grinig på att det är en sådan sak som stör rytmen. Jag undrar om det kan ha varit måndagens skoval som satt i?

Sista serien var riktigt jobbig men jag höll mig fast under 4:09 på alla intervaller utom näst sista på 1 kilometer som helt plötsligt hamnade på 4:12 och jag har ingen aning om varför.

Helt slut i kroppen efter så det var en trött tjej, knappt pratbar, som lufsade hemåt.

Jag känner mig tillfreds med att det inte är puls och andning som stoppar mig längre och att jag krigar bättre nu än förut. Jag orkar mentalt stå på mer i intervallerna. Och sen känns det skönt att jämförelsepasset inte gick lika bra som detta pass. Jag tar små steg framåt!.

Här är mina tider (saxat från träningsdagbok, minuter/kilometer)

1200: 3:51
1000: 4:03
800: 3:57

1200: 4:04
1000: 4:07
800: 4:06

1200: 4:03
1000: 4:12
800: 4:01

Jämför jag med förra passet så var tiderna dessa:
800: 3:54
1000: 4:02
1200: 4:08

800:4:14
1000:4:24
1200:4:20

Notera att passet var kortare och hade omvänd ordning på intervallerna (om det har någon betydelse)

10 kommentarer:

  1. Det var inget dåligt pass det där. Starkt jobbat, jag antar att det bara är att ösa på och inte fundera så mycket på om man orkar eller inte. Jag får se till att våga lite mer. Vilka fina tider du har på dina intervaller.

    SvaraRadera
  2. Åh, tänk den dagen jag kan springa långa intervaller i ett sådant tempo :)

    Du inspirerar!

    SvaraRadera
  3. Anna: Tack! Var riktigt trött i kroppen igår. Sov som ett litet barn :-) Min taktik när det gäller intervaller har jag ändrat lite. Förr (innan Sub40-satsningen) var jag oftast lite feg och ville inte ta ut mig för mycket i början, vilket gjorde att jag hade krafter kvar efter sista intervallen. Nu har jag börjat tänka mer på att se varje intervall som en enskild händelse - vara här och nu och satsa på just denna intervall. Det har tagit en stund men nu känns det som att det sitter.

    SvaraRadera
  4. Andréa: Tack, det gör mig glad att du blir inspirerad.
    Nu när du har en ny, fin Garmin så kommer det gå galant. För det är ju utrusningen som gör det ;-)

    SvaraRadera
  5. Grymt bra jobbat! Den här veckan var det återhämtning, men snart blir det mer krut på mina intervaller :) Längtar!

    SvaraRadera
  6. Petra: Tack! Återhämtningen kommer göra dig gott och ge dig mer sprutt i benen nästa vecka.

    SvaraRadera
  7. Det är ju en grym förbättring! Jag tycker jag har kunnat utläsa på de senaste inläggen att det går rätt bra nu!! Jättekul!!

    SvaraRadera
  8. Carina: Det går framåt i alla fall. Nu gäller det att knyta ihop säcken även på tävling. Men det känns bra. Lite darrig inför kvällens 3x2,5 km terräng bara :-)

    SvaraRadera
  9. Grymt pass det där! Du är snart under 40 min på milen, garanterat!

    SvaraRadera
  10. Jenny-SpringaMera: Tack! Jag får hoppas det. Lite mer träning och mindre skalle så.

    SvaraRadera