fredag 18 juni 2010

Nu är det bevisat

Jag har blivit en asfaltslöpare. En löpare som inte fixar terräng, en löpare som knappt orkar lyfta på fötterna. En tartannötare.

Detta upptäckte jag igår när jag körde ett längre distanspass i Täbyskogarna. Jag sprang den mysiga Skavlöten 10:an för första gången på säkert ett år.

Det var snorjobbigt och min rumpa har schysst träningsvärk idag men det var samtidigt helt underbart och härligt. Tänk att jag glömt bort att löpning kan göras på detta sätt.

Nu blir det nya tag och fokus på terräng när det gäller distanspassen. För det står visst i min almanacka att jag ska springa Lidingöloppet i höst.

Bild från LL 2007, när det regnade en hel del. Underbart!

17 kommentarer:

  1. 2007 var min första gång och den hitills roligaste. kanske pga av regent? :)

    jag glömmer också bort hur fin skogen är så det är tur att man är tillräckligt smart att testa "på nytt" ibland!

    SvaraRadera
  2. Hej,
    Gillar spåret vid skavlöten, mördande första 7 km men sista 2.5 är lite lättare. Skall också dit snart och ta ett bad i Rönningesjön efter genomfört pass.

    Spåret som börjar och slutar vid Täby IP (samma spår som Skavlöten i 5 km) tycker jag är snäppet värre än Skavlöten. Lite tuffare på slutet. Du vet "ända in i kaklet.....

    Grattis igen till segern i österåkersmilen. Riktigt kul! Bra!!!!

    ja, just det. Vi pratade om "väderkänningar" för ett tag sen. Idag när åskvädret drog in kom huvudvärken igen. Blir ofta så, konstigt tycker jag. Vet du om det är någon som kan förklara det?

    SvaraRadera
  3. Oj, blev lite fel med sträckan ovan. Skall så klart vara första 7.5 km tuffa och sista 2.5 km lite lättare.

    Ja, ja, det kan bli så ibland...

    SvaraRadera
  4. Löpning i terräng är överlägset, både avseende upplevelsen och för egen del effekten då jag vill bli starkare i benen. Men det går ju inte lika snabbt som på asfalt tyvärr... :-)

    SvaraRadera
  5. Hmmm, jag har också blivit en asfaltsnötare. Förstår inte riktigt hur det gick till, för egentligen är skogen bättre än gatan.

    SvaraRadera
  6. Träningsvärk är kärlek.

    SvaraRadera
  7. Jag gillar också terränglöpning men börjar mer och mer inse att jag ju inte kan stå på fötterna!! Jag snubblar och far och rasar och slår i knäna....

    Kanske behöver mer terränglöpning så jag lär mig :-)

    SvaraRadera
  8. Andréa: Det var nog regnet och att det var lagom varmt. Tyckte det var kul när folk försökte kryssa mellan vattenpölarna. Det fanns många...

    SvaraRadera
  9. Lennart: Det har inte blivit så många gånger från Täby IP ligger lite off från mig. Men jag ser skyltarna när jag springer från Skavlöten. Den sista biten är lagom utför. Det liksom bara rullar på in mot mål.

    Jag tror aldrig jag har badat i Rönningesjön fast jag huserat här i snart 10 år.

    I fredags satt jag vid datorn och fick plötsligt väldigt ont i pannan och bihålorna. Och jag kände mig tung i hela kroppen. Faan tönkte jag, nu blir jag sjuk. Ett par minuter efter hörde åskknallen och förstod vad jag kände i skallen. Jag tror det har att göra med tryck. Lågt tryck utanför huvudet och högt innanför skallbenet. Kan det vara så?

    SvaraRadera
  10. hempa10: Jag håller med dig men hoppas på att den dagen jag sprigner på asfalt så har terrängen gjort mig snabbare. Ibland vill jag bo i skogen :-)

    SvaraRadera
  11. Leif: Helt plöstligt står man där i asfaltsdjungeln och undrar hur man kom dit...Mer OL till folket!

    SvaraRadera
  12. Carina: Övning ger färdighet. Du fick ju en rejäl dust i helgen. Annars får du se det som att du har ett lågt och energisnålt löpsteg :-)

    SvaraRadera
  13. Jag längtar efter lite terräng nu när man nött asfalt i månader...

    SvaraRadera
  14. Petra: Ut och spring i skogen! :-)

    SvaraRadera