onsdag 24 augusti 2011

Intervaller på Stora Skuggan

Igår kväll tog jag mig till Stora Skuggan för att testa att köra monsterpasset igen.

Det var alltså 2x2 kilometer + 4x800 meter + 2x2 kilometer som hägrade. Viss nervositet fanns men bara lagom som gjorde mig taggad.

Värmde upp i en 12 minuter och sen körde jag några stegringslopp innan det var dags. Planen var att ta en intervall i taget och inte tänka på nästa och framför allt inte tänka på alla som låg framför.

Tuffade iväg och försökte hitta lämplig fart. Inte för snabbt så jag fick syra och inte mystempo. Sneglade på klockan efter en 500 meter och konstaterade att det låg helt okej. Runt 4 minuter per kilometer och pulsen var med i matchen.

När Månzabanan var slut gjorde jag en check till och allt såg bra ut. Huvudet var med och allt kändes fint. Jobbade på steget och kunde klocka 8:03 på första 2. En ganska lång vila och sen tillbaka.

Det är en platt sträcka men det finns ändå några höjdskillnader som nästan känns som Mount Everest när tröttheten kommer efter några intervaller. Men det är bara att bita i och längta till vilan.

Nå väl, kom i mål på intervall två efter att ha kryssat mellan hästar och dess "avkastningar" på 8:04. Hade tappat lite men det kändes ändå helt okej.

Pustade ut en stund och sen klev jag på 800-ingarna. Förra gången jag körde dem så hade jag runt 3 minuter på varje intervall men då sprang jag dem på bana.

Idag gick de i snitt på strax under 3:10 per intervall. Således långsammare än för två veckor sedan men jag tänker inte hänga läpp för det.

För igår fixade jag att köra två intervaller till nämligen. Visserligen inte så långa som programmet sa men de var på vardera 1 kilometer.

Jag var löjligt trött under dessa intervaller och önskade att jag hade annan hobby än löpning just då. Men jag höll ihop och krigade mig till 4-tempo på båda.

Lätt nöjd och belåten att jag fixade dessa intervaller utan draghjälp eller sällskap. Och det känns som om jag har en spirande form på uppåtgående. Fila några svängar mer på den så kanske Tjejmilen blir en jobbig men kul resa om ett par veckor.

Jag hoppas att det håller i sig till på lördag då jag ska springa Bellmanstafetten med för mig mest okända personer. Hoppas att de är snälla.


6 kommentarer:

  1. Tufft pass och i bra fart, är det allt rännande i fjällen i sommar som påverkat formen positivt?

    SvaraRadera
  2. Härligt! Då kanske vi ses på tjejmilen. Innan du springer ifrån :)

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat!!!!!! Starkt som bara den att köra detta ensam!

    SvaraRadera
  4. Staffan: Ja jag tror att fjällen gjort mig starkare. Nu måste jag bara konservera till Tjejmilen

    SvaraRadera
  5. Andréa: Vi får synas vid massagen och ostkakan. Tror inte du kommer vara så långt bakom. Din träning ser ut att ha flutit på bra.

    SvaraRadera
  6. Maria: Kände mig lite stolt efter. Tack!

    SvaraRadera