söndag 16 oktober 2011

Hässelbyloppet

Som vanligt när det är ett millopp i antågande börjar jag sås mått andas lite för högt upp i lungorna för att det ska kännas bra. Jag blir helt sonika nervös.

Och med gårdagens tunga ben i åtanke hade jag inte speciellt stora förhoppningar men hade bestämt mig för att springa en lång uppvärmning för att försöka skrämma igång dem.

Hämtar ut nummerlappen och ger mig av ut på banan för att reka lite. Kolla av hur det blåser och se om det är lika mycket uppför de sista två kilometerna som vanligt.

Vägrar den långa toakön, byter om och ger mig av till starten för att kolla in lite buskar och köra lite stegringar. Träffar på Jossan och Jenny och jag bestämmer mig för att haka på deras tåg och se hur länge det kommer hålla.

Vi knör oss in i startfållan efter att ha sett att gräsplanen är slätare på höger sida och försöker hålla oss på den kanten.

Nu kommer Christin in i fållan och strax efter SOL-klubbkompisen Emma. Nu är vi fem som tänkte tåga in de 10 kilometerna till mål.

Starten går och vi susar iväg. Planen är 4:10 (eller jag har tjyvkikat på Jennys tidplan på armen och den säger 4:09. Tillräckligt nära min egna kapacitet).

Foto: Leo Heemskerk



Här är något som vi behöver öva på. Att inte rusa så förbenat i starten. Men det känns ju så lätt och benen är ju med. Första kilometern går på 4 blankt, överhör jag från en medresenär. Det är lite knöligt över fältet och det blir ganska så trångt när alla ska in på en cykelbana men snart hittar vi ett stråk.

Efter två kilometer inser jag att det går för snabbt för mig så jag släpper tåget och ser Jenny och Jossan segla iväg. Men efter nån halvannan kilometer inser jag att avståndet inte växer och det ger mig hopp och mod att våga kriga lite mer.

Tjejerna har fått tips om att ligga bakom ryggar i motvinden och inte luras av att det känns lätt utan våga ligga kvar. Speciellt i backarna på slutet. Och det är den planen jag tänkt köra också.

Jag lyckas ganska bra och växeldrar med några killar på vägen, som ser axelbreda ut, även om jag låter dem ta motvinden. Jag hoppas att de är gentlemän och inte blir allt för sura.

Passerar fem kilometer där P och Jim står och hejar för fulla muggar. Blir alldeles till mig så jag ökar farten i pur glädje. Passerar tidtagningsbågen då klockan står på 20:33 och jag vet att vi hade några sekunder till den så nettotiden är ett snäpp bättre. Blir glad av det och fortsätter vidare på min resa.

Tåget J&J express där framme är fortfarande inom synhåll och avståndet verkar inte växa. Vid det här läget känner jag mig trött och vill helst att det ska vara över. Andra har jag hört har sina svackor vid 7-8 kilometer men jag har min alltid strax efter halvan.

Men hur som haver så försvinner det och jag kan börja få hemlängtan som vanligt vid en 7. Här blåser det ganska så friskt men jag lånar ryggar och försöker hitta min rytm och inte blir stressad för att jag tycker det går lätt. Ligg bara kvar och njut av att jag kan sätta in lite mer kraft på slutet och inte slösar kraft i vinden.

Strax innan backen vid Hässelby slott står Maria och Anders med fikakorgen och det var precis vad jag behövde där. Stärkt av massa hejarop tågade jag upp för backen.

Nu är det hemväg och jag trycker till lite extra. Kommer om ett gäng löpare och hoppas att jag kan ha dem bakom mig hela resan in.

Sista sträckan in mot mål är lite svidande: Du springer liksom förbi målet innan du svänger tillbaka och kan sträcka ut den sista metern.

Det blev inte pers men säsongsbästa och banrekord för mig. 41:44 och jag tänker vara nöjd.

Foto: Leo Heemskerk


10 kommentarer:

  1. Grattis till en bra tid och det är alltid lika kul att träffa dig. Vi springer faktiskt på varandra "ganska" ofta (Tiblevallen var lite roligt) :-).

    Kul att jag också var med på bilden överst i inlägget. Det är jag som är längst till höger med solglasögon och blått/gult/vitt tävlingslinne :-).

    SvaraRadera
  2. Klart du ska vara nöjd! Stabilt! Roligt att ses också!!

    SvaraRadera
  3. Grattis igen!! och kul att träffa på dig!

    SvaraRadera
  4. Lennart: Ja men där är du ju, uppe i hörnet. Och du hade på ett sätt dagens häftigaste tid med dagens jämnaste lopp.

    SvaraRadera
  5. Joey: Det går små myrsteg framåt. Tack!

    SvaraRadera
  6. Staffan: Kul att träffa dig "på riktigt". Hoppas på fler gånger.

    SvaraRadera
  7. Andréa: Riktigt kul att träffa dig och att du fick ett fint pers! Urtjusigt!

    SvaraRadera
  8. Låter som et mycket väl sprunget lopp i mina öron. Man ska vara taktisk också - något du ju fixar med bravur!

    SvaraRadera
  9. Sofy: Tack! Jag jobbar på att bli taktisk.
    Springa snabbt, snyggt och smart :-)

    SvaraRadera