onsdag 14 december 2011

Blöt Lucia

Igår var det ett speciellt pass på schemat. Vi skulle träna tillsammans med Running Sweden vid Slussen och BIM.

Drygt 100 personer var vi som trängdes i lokalerna och RS sammarbetspartners hade en liten minimässa i lokalerna.

Jag tyckte det var urkul att träffa nya och gamla bekantskaper i löparstassar. Vi körde en gemensam uppvärmning längs Söders gator och det var åtskilliga julshopande stockholmare som höjde både ett och två ögonbryn när vi susade fram. Vädret var inte riktigt med oss. Det hällregnade och blåste halvstorm. I motvinden kom man nästan inte framåt. Härdande.

Nere vid Tanto splittade vi på oss och Tolvangruppen, som kvällen till ära hade utökas med 4 gästande från Running Sweden, drog bort till Eriksdalsbacken.

Efter en skvätt löpskolning var det dags för kvällens pass. Jag vet inte riktigt hur passkaparen (hoppsan det var visst jag!) hade tänkt men det blev riktigt jobbigt. Vi började med 5 stycken 75 sekundersbackar fortsatte med 5 stycken 60 dito och avrundade lite lätt med 5 stycken 45 sekundersbackar. På vägen ner skulle vi ha ganska så bra fart, även om det inte var sprint men pulsen fick inte komma allt för långt ner så att full återhämtning uppnåddes.

Efter två långa intervaller undrade jag för mig själv hur detta skulle gå. Det var slitigt även om steget kändes starkt och drivande.Men flåset var inte helt okej. Men jag kämpade mig upp och ner för backen. Tog en intervall i taget och till min glädje kom jag till ungefär samma ställe i backen. Det gav självförtroende.

Och det är skönt med fallande stege. När minutintervallerna kom kändes de riktigt korta. Jag fortsatte mata en intervall i taget och körde intervallträning a la mindfullness. Var här och nu! Jag fokuserade på drivet och tekniken. Ville jobba med hela kroppen och känna att det inte fanns något sittande i löpningen.

Och plötsligt var det bara den korta delen kvar. Ingenting i jämförelse med de innan. Och dessutom var två tredjedelar av passet redan avverkat.

Jag försökte trycka på rejält uppför och känna flytet. Backen var verkligen perfekt. Lagom brant och det var jämn stigning uppför. Och jag kom i mål. Efter 15 stycken intervaller.

Genomsur ända in på skinnet, immiga glasögon och med trötta, lyckliga ben. Och samtidigt väldigt glad över att inte köra långa intervaller på Årstabron, som de övriga grupperna körde.


Jag på BIM med massa gratisgrejer.

2 kommentarer:

  1. What??!! Jag fick inga gratisgrejor... Antar att jag sprang för långsamt =) Bra kört igår och kul att se dig!

    SvaraRadera
  2. Petra: Vid baren där man hämtade glögg. Fanns kvar när alla hade gått.
    Detsamma. Mycket härdande att köra på bron.

    SvaraRadera