Fartlek och den saknade pusselbiten

I gårkväll var jag väldigt, väldigt glad över att jag inte på i den västra delen av Sverige. Visserligen vill jag inte bo där annars heller, men ändå. Jag hade fått rapporter om total misär när det gällde vädret. Inte bara hårda stormvindar, det var regn, snöplask och näst intill drivis på Sveriges baksida.

Men vi hade det helt okej. Lite blåst och regn hängande i luften. Men inget mer. Trots ett bra träningsväder så kände jag mig inte taggad och pigg. Inte så som jag kände i söndags. Den stora tröttheten har slagit sig till ro hos mig.

Jag tror att jag egentligen skulle vara björn. Få gå i ide någonstans där i oktober/november för att vakna upp till vårsolens sken. Det passar mig perfekt. För även om jag petar i mig extra D-vitamin får min lilla tallkottskörtel tillräckligt med stimulans denna årstid. Men nog om det. Jag tog mig till träningen och jag genomförde passet precis enligt plan.

Så vad stod det nu i schemat? En organiserad fartlek från 1 minut upp till 5 minuter och sen ner igen. Vi avslutade med 6 stycken korta intervaller på 30 sekunder. Alla dessa fartdelar kantades av mellanjogg som var hälften av den föregående intervalltiden. Planen var att köra i 30kP, det vill säga den fart jag skulle hålla på ett 30 kilometerslopp och jag beräknade den till runt 4:30 minuter per kilometer och en belastning på ungefär 85 % av maxpulsen.

Och jag fick till det perfekt, om jag får säga det själv. Jag höll farterna på platten och belastningen var 85 % både på de snälla partierna och i de kuperade delarna (även om då farten fick tas ner).

För mig är det viktigt att genomföra passen enligt plan för att dels kunna återhämta mig tillräckligt mellan passen och dels för att syftet med passet ska bli rätt så att den pusselbiten kan läggas till övrig träning och bilda hela bilden tillslut.

För annars kan det ju bli som för stackars Jack Harris. Vilket trauma!