fredag 13 april 2012

Tung gung på Stora Skuggan

Torsdag betyder långa intervaller och i detta fall var det tröskelintervaller som avsågs.

Som vanligt avtåg från KTH-hallen och kvällen till ära fick vi med oss löpare från de andra FK Stundenterna-grupperna. Kul!

Uppvärmningsjogg och sen löpskolning som avslutades med lugna stegringslopp. Jag kortade av löpskolningen en aning då de inte var så vana vid skolningen. Övning ger färdighet. Nästa gång lite längre.

Running Sweden skulle köra 15/15 intervaller på startsträckan av Månzabanan så vi fick samsas om utrymmet.

Vår grupp började med en kilometer som en mjukstart. Jag tycker det är bra att börja med en lite kortare sträcka för att få in farten i benen. Mitt mål var för dagen att köra i 4:20-fart. Det är där jag tror min tröskel ligger på för tillfället.

Jag körde samma taktik som i tisdags. Att hitta ett flyt i löpningen och inte vara spänd. Bara flyta med och jobba med tekniken. Jag lyckades fint med det denna kväll. Mycket kan det ha att göra med att även TSM var ute och körde snabbdistans i krokarna så det var löpare över hela området och alla hejade och peppade varandra.

Det var en härlig stämning helt enkelt. Och även om jag gillar att springa mina intervaller själv så är det alltid upplyftande med hejarop.

Joggade 60 sekunder innan nästa intervall som då var 2 kilometer lång. Samma sak här fokus på teknik och flytet. För jag har kommit på att när jag verkligen flyter på och bara är går det som bäst. Jag ska inte kämpa för mycket. Då blir löpningen kantig och energikrävande. Det ska vara en njutning så långt det går. Och då tror jag också att jag har hittat min tröskelnivå.

Hamnade nere vid parkeringen vid Lilla Skuggan och joggade min 90 sekunder innan den längsta intervallen på 3 kilometer skulle avverkas.

Jag sprang tillbaka hela vägen bort mot Statoilmacken vid Universitetet. 13 minuter av hög ansträngning även om den ska vara kontrollerad. Nu började det bli tungt för andningen men jag lyckades även kontrollera den och kunde med hjälp av avslappning och att tänka på att andas lugnt. Benen trummade på och det var inte där som begränsningen satt, vilket glädjer mig.

Och så den sista intervallen som var en kortis på 1 kilometer. Hela Månzabanan bort och livet lekte efter 120 sekunders joggvila. Det var nästan en för lång vila då jag inte fick upp pulsen som jag ville fast farten var okej.

Det fartsnitt jag fick var som följer: 4:19, 4:17, 4:22 och 4:19 minuter per kilometer. Jag är nöjd med resultatet och lyckades bli så där intervallhög efter. Det vill säga jag tjattrade som en besatt och var sprudlande. En kick helt klart.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar