onsdag 18 juli 2012

Tävla sig i form

Att tävla sig i form funkar det?

Ja, jag tror det. Eller i alla fall få en boost i att våga ta ut sig. För mig funkar det så. Springa ett par tävlingar som ger självförtroende till kroppen och få den att inse att det inte är så farligt att bli trött.

Detta är väldigt individuellt men passar om det är så att modet att blir riktigt riktigt mjölksyratrött sviktar.

Igår gjorde jag det. Sprang en liten orienteringssprint i Norrtälje. Det är ett sätt som passar mig bra. Måste ligga i och få tävlingsadrenalin utan att tiden spelar någon roll. Det är känslan och pulsen som betyder något. Att inse att det fungerar att ligga på under en längre stund med tungan som en röd slips och en andning som skulle få Astma och allergiförbundet att rycka ut.

Jag startade ganska så tidigt och hade som mål att inte bli omsprungen av den person som startade bakom mig. Och tjusningen med sprint är att det finns ingen tid att tänka alldeles för mycket. Hitta det bästa vägvalet (som du tycker då) och kör som om elden var lös. Maxtryck under sulorna direkt från start.

Och det är roligt att det finns lite folk ute bland bostäderna som hejar och applåderar. Nästan som på en vanlig löpartävling. Sporrande!

Visst, det är inte någon svår orientering med klurigheter. Det är annat som är i fokus.

Mitt mål var att bli riktigt trött och känna att benen stumnade på slutet. Det kändes som jag fick till det. Visst, jag var knappa 4 minuter efter segraren men jag är både tant och amatör jämfört med många andra i klassen.

Delar av kvällens bana.

3 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat! Jag gillar för övrigt både metoden att "tävla sig i form" och att "vila sig i form".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fröken Fräken: Helt rätt! Vila sig i form är inte att förakta!

      Radera
  2. Men hallå! Du är ju inte tant! Men grymt bra på att springa är du. Och orientera!

    SvaraRadera